Att 400 får, några nötboskap, någon ponnyhäst, 20-talet hundar, ett otal katter, samt andra tamdjur, dödas eller skadas av varg verkar vara mer eller mindre accepterat av våra myndigheter. Detta dessutom efter konstaterade angrepp.

I motsats till följande:

I renskötselområden bedrivs med länsstyrelsernas medverkan så kallad förebyggande skyddsjakt. Björnar avlivas under ren nöjesjakt med myndigheternas godkännande och beskydd.

Nyss ur idet uppstigna honor med små ungar lustmördas utan att någon skada har konstaterats (de kanske ska äta?).

Handläggningstiden är omedelbar efter konstaterande. Alla till buds stående hjälpmedel är lagligt godkända.

Hetsas hänsynslöst

Här finns ingen etik eller moral eller krav på angrepp eller på paragraf 28-situationer. Skotrar, hundar och helikoptrar används. Djuren hetsas hänsynslöst i djup blöt snö. Tillvägagångssätten är rent vidriga men ”lagligt erkända”.

Detta att jämföra med alla bestämmelser i lagen vad gäller Svenssons normala jakt under hösten (fordons användande, metrar, gränser, dagsljus, tider, skjuta rätt djur, etik, moral, lagar…).

Tydligt är att lagar och bestämmelser verkligen kan tolkas som fan läser bibeln.

Ett stort spann

Vilken skada som accepteras vid rovdjursangrepp, verkar också ha ett stort spann vad gäller vem som drabbas eller kanske kommer att bli drabbad.

Mer renskötsel söderut i landet skulle nog ställa vargfrågan i en annan dager.

Vår lagstiftning är verkligen ett töjbart verktyg för de som knådar rätt, eller får den rätt knådad.

Sivert Öderyd
Koskullskulle