Slaktvikterna minskar samtidigt som älgpopulationen minskar dramatiskt. Det finns då några teorier att fundera på:

Det är inte troligt att kvarvarande älgar blivit glupskare. Minskat antal och lägre slaktvikter gör att det inte är någon slug slutsats.

En annan förklaring kan vara att skogsbolagen utvecklar en fattig skogskultur där det inte finns annat bete för viltet än tall. Att utarma/renodla skogsmarkerna till monokulturer är en girig väg att gå.

Utarmning av mark

Markägarna stöder sig på Äbin i sina krav på att älgarna ska bli färre och färre. Denna inventeringsmetod måste ju kvalitetssäkras genom att ta reda på hur många älgar som faktiskt finns på markerna, genom drönar- eller flyginventering. Om Äbinresultaten skulle vara relevanta beror det på markägarnas utarmning av markerna på grund av kortsiktig girighet, i stället för mångfald och ett levande landskap med livskraftiga viltstammar.

Förstörd natur

Det finns även andra aspekter på att markägarna förstör naturen för att maximera vinsterna. Stora arealer är förstörda av de tunga fordon som används vid avverkning.

Det är ett äventyr att ta sig fram på avverkade områden med täta, meterdjupa hjulspår.

Enligt lagen får jag inte åka med min fyrhjuling i terrängen för att inte skada marken. Vilken paradox!

Det är verkligen dags att sätta skogsbruket under lupp. Det var längesedan man kunde vandra på en stig som förr.

Bengt Andersson