Hotas den personliga integriteten av att det finns kameror i skogen? Frågan är befogad. Det är nämligen den som regeringen ska ta ställning till.

Jägareförbundet skickade in en begäran om ändring av reglerna för cirka två år sedan, men ännu har inte regeringen inte tagit något initiativ till förändring.

I den ena vågskålen ligger den personliga integriteten, i den andra den vinst som jägare, forskare och viltförvaltningen har av kamerorna.

I södra Sverige växer exempelvis vildsvinsstammen sig starkare för varje år. På vissa håll lyckas jägarna hålla nere djurens antal, på andra håll klarar man det inte.

Eftersom vildsvinen är nattaktiva är det svårt att veta hur den lokala stammen ser ut. Det saknas bra fungerande inventeringsmetoder, säger forskaren Maria Hörnell-Willebrand som är verksam vid SLU.

För inventering
Den vanligaste anledningen till att jägare sätter upp en åtelkamera är att få bättre kännedom om de lokala viltstammarna. Det är ganska lätt att förstå vilka fördelar det finns med att ha en ständig vakt som dokumenterar viltet 24 timmar i sträck, året runt.

Fördelen med åtelkameror är att de inte skrämmer eller stör viltet. Vi vill ibland använda dessa i forskningssyfte. Men vi får inte tillstånd alla gånger, säger Maria Hörnell-Willebrand.

Hon ville i ett forskningsprojekt sätta upp kameror för att dokumentera hur andra djur utnyttjade vildsvinsåtlar, bland annat rödräv. Men tillstånd från länsstyrelsen fick hon inte.

Dra slutsatser
För den enskilde jägaren går det ganska enkelt att dra slutsatser kring antalet djur på marken, när man ser hur många djur som rör sig på åteln. Men för forskaren är det inte lika enkelt.

Vi kan inte säga att stammen är större för att det kommer fler djur. Det kan bero på andra orsaker. Men visst ger det vissa indikationer, säger hon.

Det finns några inventeringsmetoder för vildsvin. Problemet med dessa är att inte är att de inte säger så mycket och de måste utföras exakt lika varje gång. Just därför kan man inte heller slå fast hur bra åtelkamerorna är som inventeringsinstrument.

Men faktum kvarstår. Jägarna behöver verktyg om de ska lyckas begränsa vildsvinsstammen.

Ja, så är det. Och dessa kameror upplevs av många som ett väldigt bra instrument, något som gör en stor skillnad för att klara av utmaningen med vildsvinsstammen. Samhället vill att vi reglerar stammen och då behöver vi ha tillgång till alla hjälpmedel, säger riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné på Jägareförbundet.

Åtelkameror behövs
Han slår fast att de jägare som använder dessa kameror inte bara får hjälp för att lära känna den lokala stammen via antal djur och flockar, de får också veta när djuren frekvent besöker åteln, vilket är viktigt för att kunna vara effektiv i jakten.

Reglerna runt kameraövervakning bör ändras. Det kostar idag några tusenlappar att ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. Sedan är det inte säkert att man får det. Det finns ett godtycke i processen. Det är inte bra. Jägarna har inget uppsåt att fotografera människor. Då skulle de inte placera kamerorna i skogen.

Det här är istället ett hjälpmedel som kan göra stor skilland i viltförvaltningen. Eftersom kraven på inventeringar och kunskap om de lokala viltstammarna hela tiden ökar känns det naturligt att vi får använda de hjälpmedel som finns utan att det kostar massa pengar. Åtelkamerorna håller också på att bli så vanliga att myndigheterna får problem om de vill stoppa användningen, säger Daniel Ligné.

Han nämner även att man börjar snegla mot denna typ av kameror när det gäller inventering av stora rovdjur.

Gör nytta
Forskaren Gunnar Jansson har arbetat mycket med inventeringsproblematiken för vildsvin.

Det finns några andra metoder för att inventera vildsvin. Bland annat observationer vid jakt. Men det är självklart att åtelkameror gör nytta. Det är inget konstigt med det, säger han.

Men man kan inte genom åtelkamerorna få reda på antalet djur på marken, det rör sig mer om något slags index och trender i stammen.

Särskild nytta gör kamerorna i områden med nyetableringar. Där kan man snabbt avgöra hur många vildsvinsgrupper som rör sig i området, säger Gunnar Jansson.

Systematisk användning
Kamerorna kan vara jättebra, men då ska man använda dem på ett systematiskt sätt. Använda bilder från två till tre dagar i månaden, räkna djur, föra statistik och jämföra år till år. Åtelkamerorna ska inte heller bara sitta vid åtelplatser.

Även Gunnar Jansson har fått känna av att länsstyrelser hanterar ansökningar om tillstånd på helt skilda sätt.

Jag ha fått tre ja och två nej. Sedan kan det ta lång tid. På ett ställe tog det tre månader sedan fick jag nej.

Hela systemet kring åtelkameror är tungrott. Det borde bli lättare att få använda sådana, säger Gunnar Jansson.