Kvar är emellertid frågan om vapen med halvautomatisk omladdningsfunktion, där några av svaren jag får från politiker nu är formulerade i termer av ”gränsdragningsproblematik”. Formuleringen är ytterst bekymmersam.
Att äga vapen i Sverige är ingen rättighet. Skjutvapen anses så farliga att polismyndigheten har i uppdrag att pröva individers lämplighet, pröva vapnets lämplighet utifrån ändamålet, pröva behov och pröva förvaringen.
Först om en person uppfyller kraven kan han eller hon få det förtroende av samhället som en vapenlicens innebär. Både förvaringskraven och det faktum att svenska vapenägare är den mest laglydiga gruppen i samhället har gjort att lagligt ägda eller tidigare lagligt ägda vapen nästan inte alls förekommer i brottsstatistiken.
Från USA?
Det man nu ska bedöma är alltså om ett vapen som kan ta emot ett magasin med många patroner är så farligt att det inte ska beviljas licens för det, att dessa ska bli helt förbjudna. Trots att ett löstagbart magasin byts på någon sekund.
Diskussionen är kanske hämtad från USA, där det civila sportskyttegeväret AR-15 som för övrigt är det mest sålda jaktvapnet i USA felaktigt beskrivs som ett ”assault rifle”, eller så bär den släktskap med vår egen diskussion om ”militärt utseende” och pistolgrepps inneboende farlighet.
Jag utgår ifrån att beslutsfattarna just nu funderar över hur man ska kunna skilja ut just AR-15 och liknande från halvautomater som används vid jakt i Sverige – ”gränsdragningsproblematik”?
Ingen ökad trygghet
Ett förbud skulle slå hårt mot de sportskyttegrenar eller den jakt där man använder vapen som blir förbjudna. Till ingen nytta alls, eftersom det inte är jägares och sportskyttars vapen som används vid kriminella uppgörelser eller vid terrorbrott.
Då återstår frågan: I vilken grad gör man samhället tryggare om man förbjuder laglydiga människor med godkända vapenskåp att fortsätta utöva sitt intresse, bara för att man i teorin skulle kunna döda fler människor vid ett och samma tillfälle med ett vapen som har stort magasin än med ett mindre?
Frågan är högintressant för de som ska betala priset för denna hypotetiska ”trygghetshöjning”.
Mats Parhammar
Härnösand