Att läsa artikeln på svenskjakt.se om tågdödade älgar längs med järnvägen mellan Falun och Borlänge var intressant för min del, eftersom jag fanns med som LRF-representant vid en av de första sträckorna som trädsäkrades efter stormarna Gudrun och Per. Det var sträckan Ockelbo–Järbo i Gävleborgs län.
Både från enskilda markägare och från LRF påtalade vi riskerna för ökat antal älgolyckor på grund av sly som snabbt växer upp i de trädfria zonerna.

Irriterat Banverk
Från dåvarande Banverket, men även från den så kallade mellanhanden Lantmäteriet, fanns ingen som helst förståelse för våra farhågor.
Jag själv försökte i avtalsskrivningen få med att röjning skulle genomföras vid exempelvis 80 centimeters höjd på slyet, men det förslaget möttes med irritation från Banverket, och även förrättningsmannen var helt kallsinnig till den varianten.
Mitt intryck var att man ansåg att det fanns endast ett problem, och det var risken för nedfallna träd på elledningarna. Något annat behövde man inte bry sig om.

Många påkörningar
Jag tror och hoppas att förmågan att lyssna mer till markägare och andra som berörs av trädsäkringen blivit lite bättre med åren. Men som artikeln visar är det ju fortfarande ett betydande problem, hur man ska undvika att mängder av älgar dör på järnvägen.
Hur det ser ut på den sträcka jag var med på vet jag inte, men det är numera även trädsäkrat på min jaktmark norr om Ockelbo.
Lite subjektivt så kan nog jag känna att trots en ganska låg vinterstam, sker det påkörningar vid förvånansvärt många tillfällen under ett år.

Per-Olof Uhrus
Ockelbo