Sökandet efter döda och sjuka vildsvin i kärnområdet går nu in på sin tredje dag. Det är ett väldigt svårt och resurskrävande arbete, för samtidigt som markerna ska sökas av vill man inte störa vildsvinen så att de flyr och vandrar in i nya områden.

– Jägarna går två och två, med fem meters lucka. De går i de tätaste områdena som finns i markerna, för det är dit de sjuka vildsvinen söker sig. Man söker bara av små områden i taget och lämnar områden intill utan åtgärd. Detta för att minska risken att skrämma vildsvin på flykten, berättar Lars Björk, jaktvårdskonsulent för Jägareförbundet i Västmanland.

Bara jägare

Det är bara jägare som deltar i arbetet. Dels eftersom man vill avliva eventuellt sjuka vildsvin när de hittas, dels för att det är jägarna som har de bästa kunskaperna om markerna och vildsvinen.

– Vi börjar såklart med de områden som är tätast och där man vet att vildsvinen traditionellt brukar vara. Här är jaktledarna nyckelpersoner, det är de som har kunskaperna om markerna. Jag litar helt och fast på dem, säger Lars Björk.

Lång tid

Men bara för att en yta är genomsökt är arbetet inte över i det området.

– Nej. Det kan ju gå dit sjuka vildsvin redan dagen efter, därför måste man genomsöka samma område flera gånger. Med hur stort tidsintervall vet jag inte ännu. Sökarbetet kommer, som jag förstår det, att pågå under en lång tid framöver, säger Lars Björk.

Digitala spår

Ett problem som uppstått i inledningen är att det inte finns någon digital plattform som loggar hur jägarna gått i markerna i sitt sökande.

– Hittills har vi varje dag startat upp en jaktdag i appen WeHunt, sparat spåren där och skickat skämavbilder på dem. Jag hoppas att det här arbetet kan underlättas snart för annars blir det nästan omöjligt att säga när och hur någon har gått genom ett område, säger Lars Björk.

Inga löften om ersättning

Han understryker hur viktigt det är att jägarna får ersättning för sitt extremt samhällsviktiga arbete. Men ännu har inget besked om ersättning kommit från Jordbruksverket.

I väntan på att myndighetens kvarnar ska mala fortsätter jägarna sitt praktiska sökarbete, i hög värme och tät snårskog – med mycket vatten och mygg.

Redan i ett inledande sökskede på måndagen har ytterligare ett dött vildsvin påträffats.

– Helst vill de att jägarna tar prover. Men kommer man som vanlig jägare fram till ett vildsvin som legat dött i värmen i 14 dagar är det inte säkert att de fixar att hantera sörjan och stanken. Då rycker SVA in och tar proverna, säger Lars Björk.

Viltpulkor?

Ett praktiskt problem tar sedan vid: Hur ska man få ut de döda vildsvinen ur skogen? Jordbruksverket har ordnat bandvagnar och sexhjulingar med kran för ändamålet. Problemet är bara att maskinerna inte kan ta sig in i de snåriga områdena där vildsvinen hittas.

– Man måste få tag på viltpulkor och dra ut vildsvinen med handkraft. Hittills har några jaktlag ställt upp och tagit med egna pulkor, men det kommer krävas att staten går in även här, säger Lars Björk.

Byggpåsar

En del vildsvin har dessutom legat döda länge, de är då kraftigt förruttnade.

– Då får man skyffla upp kadaverresterna med spade och lägga det i stora påsar för byggavfall, berättar Lars Björk.