Generaldirektör Maria Ågren har i en debattartikel berättat om Naturvårdsverkets arbete och önskar konstruktiva åsikter och förslag tillbaka.
Maria Ågren berättar från sitt perspektiv om hur de på Naturvårdsverket ökar servicen, fortsätter regionaliseringen, utvecklar viltvården, arbetar för en rättsäker och adaptiv viltförvaltning med målet att viltet ska vara en hållbar resurs för samhället. Hon skriver att Naturvårdsverket förbättrar rovdjursförvaltningen, samverkar för att få en effektiv viltförvaltning, bidrar till att utveckla fångstredskap och ger kunskapsstöd.
Detta är tydligen så det ser ut från Valhallavägsperspektiv.

Arbetet når inte fram
Från mitt perspektiv, vilket är vargbältet i Mellansverige, kan vi inte se att något av allt detta arbete når fram till oss. Från mitt perspektiv så ser vi helt annorlunda på Naturvårdsverkets arbete.
Jag kan inte se att vi får någon service av Naturvårdsverket.
Vargfrågan överskuggar allt annat viltvårdsarbete, kan vi inte få en vettig lösning på det så är annat viltvårdsarbete meningslöst. Vi kommer inte att vårda vilt för att det ska bli rovdjursmat.
• I vargfrågan har Naturvårdsverket skött det på ett sådant sätt att vargnumerären ständigt ökat och koncentrerats geografiskt. Verket har arbetat för att lägstanivån i förhållande till EUs regelverket ska bli så högt som möjligt (de valde till exempel 270 i stället för 170 av den option som gavs av riksdagen).
• Naturvårdsverket tycker att 270 även det är för lågt. Verket tycker att de ska ha en säkerhetsmarginal ovanpå de säkerhets marginaler som redan tagits.
• Naturvårdsverket finansierar forskning med avsikt att få ett forskarutlåtande om det som riksdagen redan har beslutat.
• Ingen förvaltning finns av vargstammen, ingen konsekvensanalys av de skador som vargarna orsakar har gjorts.
• Av den regionalisering, som alla tycks önska, har blivit ett antal viltvårdsdelegationer som hittills diskuterart vilka miniminivåer länen ska ha. Det blir ingen regionalförvaltning av det, förvaltning uppstår när man skjuter bort det som finns över minimitalen för att nå måltalen. Naturvårdsverket har inte presterat vad man vill, det vill säga maxtalen och hur vargarna ska vara spridda.

Inget förtroende
Listan kan göras lång. Förtroende finns inte för att Naturvårdsverket har ambitionen att finna en lösning som de jägare, fårägare, fäbodbrukare, skogsägare i glesbygden kan leva med. Uppfattningen att man måste lösa detta lokalt sprider sig. Den lokala förvaltningen upplevs som den enda möjliga och betraktas därför som legal oavsett hur illegal den är. Utvecklingen är förfärande och det är Naturvårdsverket som har styrt och bär ansvaret för att vi nu är där vi är.
Maria Ågrens debattinlägg tyder på att hon inte sett eller förstått detta. Det framstår som om hon inte tittat på resultatet av sitt arbete utan snarare på vad de ägnar dagarna åt på verket. Jobbar de på så är det bra, resultatet är mindre viktigt!
Hon efterfrågar konstruktiva förslag. När de förlorat förtroendet hos sin uppdragsgivare, vilket ytterst är människorna som får ta del av deras styre, har de tappat styrförmågan. Förtroendet för Naturvårdsverket i vargbältet är borta och går inte att få tillbaka, därför att det enda rimliga att verket frånsäger sig uppdraget att styra vilt och jaktfrågor och låter någon annan försöka bygga upp ett förtroende igen

Karl Hedin
Sågverksägare, Smedjebacken