Sverige sökte 2010–2011 med jakt bromsa tillväxten av varg, vilket ådrog sig EU:s ogillande. EU fordrade att jakten skulle stoppas, att EU:s regler skulle tillämpas strikt och att det inte får finnas något tak som hindrar vargstammens tillväxt. Det framförs även upprepat att jakt inte löser problemen.
Ambitionen tycks vara att Sverige ska te sig som ett varnande exempel. Ett exempel för andra som inte följer vad EU:s regelverk – enligt EU:s tolkning – kräver, och demonstrera för Sveriges medborgare att det har konsekvenser att stöta sig med ansvarig kommissionär. Jag börjar nu skönja vad som väntar: fri tillväxt för varg tills trängsel och svält sätter stopp.

Stoppas i domstol
I december 2014 konfirmerade riksdagen att varg har gynnsam bevarandestatus (det vill säga uppfyller EU-direktivets krav) och Naturvårdsverket bestämde att det räckte med 270 vargar. Alla räknade då med att vargens explosiva tillväxt skulle bromsas upp, när den nått det antal EU:s regelverk kräver, och rubrikerna i december utryckte farhågor för att vargstammen skulle halveras om en månad. Naturvårdsverket beslutade om jakt på 30 av de cirka 400 vargar som finns i landet.
Även Naturvårdsverket har framfört uppfattningen att jakt kan användas som ett inslag i förvaltning när gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Det stoppades av förvaltningsdomstolen, med åberopande av strikt tillämpning av EU:s regelverk.
Förra året inhiberades jakt på 16 vargar och det ärendet dras fortfarande i juridisk långbänk. EU framför sitt ständigt upprepade ogillande av vargjakt och att fördragsbrottsåtal väntar om Sverige inte följer direktivet. EU har inte dragit tillbaka överträdelseärendet. Trots att varg nu uppfyller EU-direktivets krav, och att de svenska domstolarna har visat tänderna.
Naturskyddsföreningen och WWF säger att de överklagade till EU bara för att det inte gick att överklaga nationellt. Det sista dryga året har det gått, men detta får inte EU att dra sig tillbaka. Tvärtom har WWF och Naturskyddsföreningen yrkat att de svenska domstolarna ska begära förhandsbesked av EU-domstolen. EU drar åt tumskruvarna ytterligare ett varv och förbereder sig att förhindra att vargjakten ska få bli den regionala angelägenheten, som Sveriges statsmakter planerat. Ett ärende med den innebörden har inletts av EU.

”Vetenskaplig grund”
Det höjs krav för att vargjakten ska vila på vetenskaplig grund även när varg uppfyller EU-direktivets krav. En del forskare anser att den nu föreslagna vargjakten vilar på vetenskaplig grund, några delar inte den uppfattningen. En möjlighet att lösa problem av denna karaktär är att riksdagen försöker uttolka meningsskiljaktigheterna mellan forskarna, och sedan sliter tvisten.
Varg tycks dock vara för kontroversiellt för att denna metod för problemlösning ska fungera, och inte heller EU verkar uppskatta metoden.
I en signerad ledare med rubriken ”Rätten på vargens sida” preciserar Hanne Kjöller i Dagens Nyheter den 17 januari vad som menas med vetenskaplig grund:
”Utgångspunkten för professor Linda Laikre är som alltid genetiken. Politiska avväganden överlåter hon åt andra. Således uttalar hon sig om vad som krävs för en långsiktig respektive kortsiktig överlevnad av en viss art – inte vad som vore bäst politiskt eller ur något slags acceptansperspektiv. Hennes hållning är strikt professionell”, ”inavelsgraden ligger på 30 procent”, ”Om vi stärker vargstammen till 500–1.000 individer så fortsätter inaveln att öka, om än inte lika starkt”, ”Det krävs 20 nya djur för att snabbt komma ned till en rimlig nivå”, ”men sedan ökar inaveln igen om inget mer görs”, ”på sikt krävs kontinuerlig påfyllnad”.

Konsekvensen: aldrig jakt
Linda Laikres beräkning och uppfattning av vad som krävs har legat till underlag för planerna för svensk vargförvaltning till för ett halvår sedan. Naturvårdsverket tolkade antalet vargar utgående från Laikres beräkningar av kravet på kontinuerlig påfyllnad, det hamnade på 380 vargar.
Att vargen som en logisk konsekvens aldrig skulle nå gynnsam bevarandestatus och således aldrig kunna utsättas för populationsbegränsande jakt, hade Naturvårdsverket inte den intellektuella hederligheten att tydliggöra för regeringen eller folket.
Skälet är förstås att förutsättningen var 20 tillförda djur. Hittills har det kommit fyra nya djur. Möjligheten att tillföra nya djur med valpflytt har i praktiken avskrivits, men antalet nya djur som måste tillföras har å andra sidan fördubblats eftersom vargstammen fördubblats sedan beräkningen, så behovet av ytterligare tillförda djur ligger nu, enligt ”vetenskapen”, på ungefär 30 djur.
Så går det när man lyssnar på forskare, som inte är intresserade av annat än sin vetenskap.
Det må vara hänt att det finns många, inklusive bevarandeforskare, Naturvårdsverkets tjänstemän, media, V och MP, EU och ideella organisationer, som gillar tanken på ohämmad fri tillväxt av varg. Men även de som gör det, borde ha den intellektuella ärligheten att berätta om denna konsekvens av sin argumentation, i stället för att bara hävda att man ska lyssna på vissa forskare.
Detta gjordes också nyligen i DN, där det tidigare hävdats att vargen ändrar ekologin. Forskare klargjorde att den ekologiska påverkan får nämnvärt nationellt genomslag först vid 4.000 vargar.

Dag Lindgren

Debattartikeln har i andra versioner publicerats på Dag Lindgrens blogg och i Västerbottens-Kuriren.