Vem har rätt att upplåta jakten i fjällvärlden? Staten eller samebyarna? Och vilka kommer ha möjlighet att jaga i fjällen i framtiden? Vi gav oss ut på en månghundraårig resa, från nutid tillbaka till 1500-talet för att försöka bringa klarhet i frågan. Det visade sig att svaret är långt mer komplicerat än vad både Girjasdomen och Renmarkskommitténs promemorior ger sken av.

– Det är många samer som inte är medlem i en sameby, som jagar på sina hemområden på mark upplåten av staten. Det är fel att staten ska upplåta marken. Ska jakträtten och rätten att upplåta jakt grundas på urminnes hävd ska samer som folk omfattas av den rätten.

Håkan Jonsson. Foto: Marcus Bäckström

Håkan Jonsson säger sedan att Jakt- och fiskesamerna anser att övriga ortsbor ska ha möjlighet att till en rimlig kostnad jaga och fiska på det som i dag kallas statens mark.
– Den gruppen som inte är samer måste prioriteras, även om övriga svenskar också ska ha den möjligheten.

Fler samer omfattas

Han menar också att när det gäller urminnes hävd så omfattas betydligt fler samer i praktiken, än de som är medlemmar i dagens samebyar.
– Ur ett samiskt perspektiv handlar det mycket om att vi vill göra som våra förfäder. Samer är ett urfolk som befolkat de här områdena i alla tider. Från 1500- och 1600-talet och framåt kan man konstatera att det är samer som befolkat de här regionerna, säger Håkan Jonsson.

”Jämställas som folk”

I 1886 års renbeteslag delades samerna in i det som i dag kallas för sameby, ett slags kollektivt system lades fast för de renskötande samerna.

– Då övergick rätten till samebyn, eller lappbyn som det kallades på den tiden, och det nämns bara väldigt svepande i domskälen i Girjasmålet. Vi menar att vi samer som står utanför renskötseln också har upparbetat en urminnes hävd. Det handlar om att jämställas som folk, säger Håkan Jonsson.