Vem har rätt att upplåta jakten i fjällvärlden? Staten eller samebyarna? Och vilka kommer ha möjlighet att jaga i fjällen i framtiden? Vi gav oss ut på en månghundraårig resa, från nutid tillbaka till 1500-talet för att försöka bringa klarhet i frågan. Det visade sig att svaret är långt mer komplicerat än vad både Girjasdomen och Renmarkskommitténs promemorior ger sken av.

En ny och mer komplex bild växer fram, enligt en artikel i Forskning och framsteg nummer 1/2022:
”Kontakter och samspel mellan olika grupper sträckte sig åt alla håll: framför allt västerut mot dagens Norge och österut mot Ryssland, men också norrut mot Nordkalotten och söderut mot Mälardalen.”

”Förenklad syn”

I artikeln intervjuas Ingela Bergman, forskningsledare på Silvermuseet i Arjeplog, som anser att denna mer komplexa bild har varit svår att nå ut med.
”Långdragna processer om rätten till användning av mark på samiskt område har inte gjort det lättare. Hon betonar att materiella fynd inte kan knytas till etnicitet, utifrån dagens situation.”
Artikeln avrundas med ett citat där Ingela Bergman säger:
– Det har blivit en så förenklad syn på vad kultur och identitet är. Men de är inte synonyma med genetiska uppsättningar.

Befolkat på 1300-talet

Staten hänvisar till att den historievetenskapliga forskningen ger stöd för att en finskspråkig befolkning redan under 1300-talet började bosätta sig i den nordligaste trakterna längs Torne älv.

Han vill ge samebyarna ensamrätt till jakt och fiske: ”Stor oro i jägarkåren”

Så här skriver JK i sitt svaromål på Talma samebys stämning:
”Vad samebyn anfört om att det i slutet på 1600-talet endast fanns samer på området ifrågasätts därför. Mot denna bakgrund måste också uttalandet i Girjasdomen om att befolkningen i Lappland under 1500-talet endast bestod av samer ifrågasättas.”

Skilda uppfattningar

Talma sameby är av en helt annan uppfattning och skriver så här i sin stämningsansökan:

”Det har sedan mycket lång tid tillbaka funnits en samisk befolkning i Lappland och under slutet av 1500-talet bestod Lapplands befolkning enbart av samer. Enligt historiska forskare råder det inget tvivel om att samerna fanns i Lappland (och därmed också Området) innan de omkringliggande länderna började rikta sina maktanspråk på lappmarkerna.”

Uppdelade marker

Vidare står att läsa i stämningsansökan:

”Sedan urminnes tider har samernas marker varit uppdelade mellan samiska familjer och släkter. Samerna hade tidigt ett eget självständigt markanvändningssystem. Användningen baserades på de samiska näringarna – renskötsel, jakt och fiske – och var uppdelad i lappmarker, som i sin tur var indelad i lappbyar och lappbyarna var indelade i lappskatte- och arveland. Markanvändningen var helt skild från markdispositionssystemet i övriga Sverige.”

Exklusiv rätt till samer

Enligt Talma sameby råder det ingen som helst tvekan att det är samerna som ska ha en exklusiv rätt till jakten och fisket. Inte bara småviltsjakt, utan även älgjakten:

”Det skedde ingen inflyttning av nybyggare i Området under perioden 1500–1750. Det uppstod därmed inte heller någon konkurrens om mark eller jakt och fiske i Området under perioden. Rättsfall visar att samerna hade exklusiv rätt till jakten. Denna rätt blev ibland föremål för tvist mellan olika samer och undantagsvis mellan samer och besökare i Området. Det finns dock inget underlag som visar att kronan ifrågasatte samernas jakträtt i Området under den aktuella perioden. Den samlade bedömningen måste bli att det i vart fall vid mitten av 1700-talet hade utvecklats en rätt för enskilda samer att råda över jakten respektive fisket på området.”