Det är förmodligen 1920–30-tal, någonstans i skogarna kring Raftälven, Jämtland. Skyttarna ser lite trötta ut, liksom redo för att gå hem. Jonas Jonsson, till vänster i bild, går under smeknamnet ”Vilda västern” då han under en tid bott i USA men återvänt. Motivet är ganska typiskt för tiden men, särskiljer sig på en detalj. I handen bär Paul Enarsson en Winchester modell 1886 med oktagonal pipa. Hur har ett sådant exotiskt vapen hittat sin väg in i de jämtländska skogarna?

Skulle du köpa dig ett sprillans nytt jaktvapen vid sekelskiftet 1900 så var valmöjligheten ganska liten. Behövde du ett hagelgevär så fanns egentligen bara ett svenskt fabrikat och det var Husqvarna.

Om kassan var skral kunde du köpa ett billigt belgiskt hagelgevär, ofta med smäckig gravyr som för att skymma den undermåliga kvalitén. Hade du det bättre beställt kunde du köpa engelska hagelgevär som sågs som de bästa.

Om det var älg som du skulle jaga var urvalet ännu sämre.Den fattige köpte ingen studsare alls utan laddade upp sin hagelbössa med kulskott, en slags ålderdomlig brennekekula. Annars var marknaden översvämmad av Remingtongevär med rullblocksmekanism som sålts ut från försvaret som under sent 1800-tal gått över till Mausergevär m/96. För 10–25 kronor kunde den hågade spekulanten på slutet av 1800-talet köpa sig ett svenskt militärt Remingtongevär med tillhörande patroner.

Husqvarna sålde även civila jaktstudsare med denna starka och pålitliga mekanism i olika patroner. Den som hade råd köpte sig en tysk cylinderrepeter eller en dubbelstudsare.

Vid denna tid började det i Sverige dyka upp nya jaktvapen, vars like man tidigare aldrig sett. Vapen som helt bröt med tidigare föreställningar om hur ett jaktvapen skulle se ut eller fungera.

Från USA blåste nya vapentekniska influenser som även nådde Sverige. Med återvändande emigranter, sjömän och en ny vapenimport fick de svenska jägarna bekanta sig med pumphagelgevär, halvautomater och bygelrepetrar. Vapnen var exotiska i sin konstruktion, snabbskjutande och enkla att använda, långt ifrån enkelskottare och klassiska brytbössor. De bar namn som Winchester, Remington och Marlin.

Det stora flödet av människor mellan Sverige och USA under 1800- och tidigt 1900-tal fick stor inverkan på lokalsamhället. De som inte fann sin lycka eller som återvände i hemlängtan tog med sig nya vanor, varor och även nya vapen. Det är inte långsökt att tro att det var Jonas Jonsson på bilden som tog med sig Winchestern hem till Sverige.

Det fanns vapenhandlare som också saluförde de nya vapnen. Widforss och Bastmans i Stockholm var båda återförsäljare av olika amerikanska vapen. Att köpa en Winchester modell 1886 likt den Paul Enarsson har sin hand kostade 125 kronor i Bastmans priskurant från 1894. Det var mycket pengar i jämförelse med en fin Husqvarna Expressstudsare som kostade 55 kronor.  Men det var fortfarande bara halvvägs i pris om man önskade köpa ett finare tyskt eller engelskt vapen.

Sida ur Bastmans priskurant från 1894. Bygelrepetern på bilden är en modell 1892, men i texten är det uppenbart en 1886 som avses med tanke på kalibrarna. Källa: Kungliga biblioteket

Tekniskt sett kastade det amerikanska Remingtonsystemet svenska jägarkåren in i den moderna världen. Detta teknikskifte fick skjuts av tusentals Remingtongevär som såldes mycket billigt när armén gick över till det tyska Mauser-systemet. I övrigt fick de amerikanska nymodigheterna med byglar, pumpar och halvautomater föga genomslag i den konservativa jägarstammen. Det var främst i efterkrigstiden som svenskarna fick upp ögonen för det amerikanska men då var det främst det bekanta, exempelvis traditionella cylinderrepetrar som lockade.

Stundtals flammar dock intresset upp, som med Marlinbyglarna i kaliber .45-70 som för några år sen blev populära bland hundförare. Vad som blir nästa amerikanska trend återstår att se. Blir det kanske en billig rakrepeter med utbytbara pipor eller kanske rent av en pilbåge?

Winchester modell 1886. Foto: Bardbom / Wikimedia commons.

Bygelrepetern Modell 1886 var Winchesters uppföljare till den enormt populära modell 1876 som anses vara en av ”the guns that won the West”.

Modell 1886 konstruerades av Moses Browning, hade en starkare mekanism än föregångaren och kunde fås i betydligt kraftigare kalibrar än modell 1876, exempelvis .45-70, .45-90 WCF och .40-82 WCF. Senare kunde den även beställas i riktigt stora kalibrar som .50-110. Modell 1886:s starka mekanism gjorde att den även klarade övergången från svartkrut till röksvagt krut. I sitt grundutförande tillverkades den ända till 1935 i över 160.000 exemplar.

Anders Lindkvist