Yngre juniorer bör skjuta med ett luftgevär med låg vikt och förnuftiga stockmått till småväxta. Här är Gustaf, 9 år, testpilot på Stoeger X5. Foto: Mattias Lilja

Luftgevär – vilket ska man välja?

Sommarens träning och nöjesskytte med luftgevär är en bra ­investering. Vare sig det handlar om att introducera barn i skytt­ets ädla konst, eller att lägga en bra grund till det egna kulskyttet.

Goda kulskyttar kännetecknas ofta av att de växt upp med ett skapligt luftgevär, och med god tillgång på den billiga ammunitionen. Luftvapen ger en fantastisk skytteträning. Det smäller inte, det kan bedrivas inomhus och det är billigt.
Utbudet av luftgevär är väldigt stort. Att ge en marknadsöversikt av det som finns tillgängligt är inte realistiskt. Istället skriver vi här lite om olika typer av luftgevär, vilka får representeras av ett gevär av varje typ. Andra märken behöver därmed inte vara sämre.

 

Kan vara säkerhetsrisk

Som så ofta får man dock vad man betalar för. Ett gevär av högre kvalitet från ett etablerat märke borgar för att det finns reserv­delar och servicemöjligheter. Ett lågbudgetgevär med tvivelaktig kvalitet kan däremot vara en problemkälla, och till och med vara en säkerhetsrisk för användaren.

Licensfria luftgevär kan inhandlas på en rad inköpsställen. Räkna dock med att stormarknadens eftermarknadsservice är väsentligt sämre än fackhandelns, som har bättre koll på sitt sortiment av produkter och bättre kan bidra med reservdelar och service.
Det finns två typer av luftvapen. Den traditionella fjädertypen laddas genom att luft komprimeras i en kammare genom att geväret spänns.

 

Fjäderladdade dominerar

Foto: Mattias Lilja

Fördelen är att man alltid har tillgång till luft och att gevären är ganska billiga. Nackdelen är större rekyl och sämre precision jämfört med de luftvapen som har en påfyllningsbar lufttank, så kallade PCP-gevär. Med PCP-gevär kan man skjuta flera skott i snabb följd. Nackdelen med PCP-gevären är högre inköpspris och att de är rejält jobbiga att handpumpa upp trycket på. Många skytteklubbar som använder PCP-gevär väljer att ladda gevären med hjälp av luft från dykartuber.
Fjäderladdade luftgevär dominerar den breda konsumentmarknaden och vi inriktar oss därför på denna. Vi har valt att dela in gevären i tre kategorier; små brytspännare, större brytspännare och vapen med fast pipa.

 

Bra ergonomi

De små brytspännarna lämpar sig väl till de yngsta skyttarna. Kolvmåtten brukar vara ganska väl anpassade till barn mellan tio och 13 år, och den ringa vikten gör dem lätthanterliga. Det finns ganska många vapen i denna kategori men man ska inte ha för stora förväntningar på de allra billigaste. Testvapnet i denna kategori, ­Stoeger X5, överraskade med såväl bra ergonomi för mindre skyttar som fullt godtagbar precision.

 

Ger precision

Brytspännare med stockmått och vikt för mer välvuxna skyttar är populära och det finns ett stort utbud på marknaden. De flesta vapen ligger på en utgångshastighet kring strax under 200 meter per sekund, precis under kravet på licens.
Många av tillverkarna är klassiska för flera generationer av skyttar men det har också kommit nya märken som är intressanta. Vapnet vi testat, Cometa Fusion 400 Premier, är tillverkat i Spanien. Ett fullstort luftgevär med snygg valnötsstock. Precisionen i testbössan får kallas godtagbar, men inte mycket mer än så.

Fjäderspännare med fast pipa brukar vara den vapentyp bland fjädervapnen som skjuter tätast träffbilder. Att pipan sitter i en fast position brukar bidra till precisionen, vilket också märktes tydligt på det testade vapnet Weihrauch HW 97 vilket sköt bäst av dem vi provade. Just denna bössa är dock tung med en vikt om 4,15 kilo.
Den som söker ett luftgevär med samma tyngd och känsla som en klass 1-studsare har dock ett bra alternativ i detta vapen.

 

Behöver skjutas in

Ett fjäderluftgevär behöver ofta en rejäl inskjutningsperiod innan den riktiga precisionen vill infinna sig. Hur många skott beror till största delen på hur mycket smörjmedel som måste skjutas ur vapnet från att det lämnade fabriken.
Testvapnet från Cometa är ett typexempel. Vid de första 50 skotten var lukten av smörjmedel påtaglig. Innan överflödigt fett och olja skjutits ur vapnet kommer utgångshastigheterna variera, vilket också ger en varierande precision från skott till skott.

De flesta luftgevär behöver några hundra, kanske ända upp till 500, skott innan de tätar ihop träffbilderna som förväntat. Många nyblivna luftvapenägare vet inte detta och blir istället besvikna på nyförvärvet, men problemet försvinner på ett kvalitetsvapen.

 

Hitta rätt ammunition

Numera är utbudet av ammunition till luftgevär ganska stort. Två typer av kulor dominerar. Flatnosade diabolokulor som ger fina runda hål i papptavlor, och rundnosade diabolokulor som brukar vara mindre vindkänsliga. Ofta har varje vapen sin favoritkula och det lönar sig att prova i det egna vapnet. Kulan från 4,5-millimeters luftgevär är mycket vindkänslig och träffbildsskytte och ammunitionstest är meningslöst vid lite sidvind.
Till skillnad mot ammunition till krutvapen är kostnaden låg och en 500-ask kostar mellan cirka 50 och 80 kronor.

 

Kikarsikte och montage

Många väljer att montera ett gammalt avlagt kikarsikte från älgstudsaren på sitt nya luftgevär. Resultatet brukar bli mediokert. De flesta kikarsikten för krutvapen är parallaxjusterade på 100 meter.

Det vill säga på 100 meter ger siktets riktmedel minst ­avvikelser om ögat inte råkar hamna ­exakt mitt bakom siktets okular. På luftgevärens korta avstånd kan där­emot parallaxfel ge ganska märkbara skottavvikelser på luftvapnens små mål.
Det är väl investerade pengar att istället köpa ett kikarsikte som tillverkats för ändamålet luftvapen. Dessa brukar regelmässigt ha en parallax som kan justeras ned mot tio meters skjutavstånd vilket också ger bra skärpa på kort håll.

 

Whiplash­effekt

Bra luftgevärskikare brukar också ha ett hållbart riktmedel. Man ska nämligen inte underskatta den rekylkraft som ett fjäderluftgevär ger på monterad optik. Rekylen kan närmast liknas vid en whiplash­effekt som siktet utsätts för när vapnets fjäder rör sig.

Påfrestningen på siktets inre är inte olikt effekten av en grov magnumstudsare. Många föredrar också ett siktesmontage med hel skena till laxspåret som är standard på flertalet luftgevär eftersom enkla fästen tenderar att krypa av fjäderns rekylkraft.

 

 

Reportaget publicerat i Svensk Jakt Nr 6-2013.

 

Mattias Lilja

Licensfritt eller inte

Vapenlagstiftningen säger att ett luftvapen är licensfritt om det ger en anslagsenergi som understiger tio Joule fyra meter från mynningen.
Formeln för att räkna ut anslagsenergi i Joule säger kulvikten (i kilo) multi­plicerat med utgångshastigheten (meter per sekund) i kvadrat delat med två.
En 4,5 millimeters luftgevärskula väger 0,5 gram och ekvationen säger oss att utgångshastig-
heten kan vara 199 meter per sekund för att precis understiga dessa tio Joule som ger licensfrihet.
För luftgevär i kaliber .22 väger normal
ammunitionen 1 gram och då måste utgångshastigheten understiga 140 meter per sekund om det ska vara licenfritt. .22 kalibriga luftgevär brukar behöva lite mer skjuts än så för att leverera kulorna bra och vi inriktar oss därför på 4,5 millimeters-gevär.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay