När den svenska älgstammen minskar höjs allt fler upprörda jägarröster runt om i landet.
Samtidigt kämpar markägarsidan med att nå de skogliga målen.
I den här artikelserien får jägare, myndigheter, markägare och forskare göra sina röster hörda. För förvaltningen är komplex – och svaren många. Frågorna kanske än fler.
Ingen tycks göra fel – men blir det rätt?

Älgstammen i Sverige är kraftigt vikande, och ser så ut att fortsätta vara enligt bland annat Svenska Jägareförbundets rapport.

I Gävleborg har det inom vissa områden gått så långt att jägare nu överväger att sluta jaga, alternativt ”skjuta skogens sista älgar” i hopp om att någon ska höra deras rop på hjälp.

Kallade till krismöte

I ett försök att förklara situationen, att ges möjlighet att kritisera och få vägledning bjöds bland andra Sandra Wahlund, enhetschef på Länsstyrelsen Gävleborg, in till ett möte med jägarna i Öster Ljusnans och Långvinds älgförvaltningsområden.

– Det är bekymmersamt att dialogen inte fungerar där den ska finnas, i själva älgförvaltningsgruppen. Det är där dialogen ska ske i första hand och det är där de ska komma överens om vilken inriktning de ska ha i älgförvaltningen, säger Sandra Wahlund till Svensk Jakt efter att mötet ägt rum.

– Det var därför de kallade till möte nu, för att det inte fungerar så. Det tycker jag är besvärande.

Trots att en plan kan verka orimlig har länsstyrelserna inte haft verktyg att agera, menar Sandra Wahlund. Bild: Skärmdumpar

Godkände ”påhittad” plan

Jägarnas kritik riktades framför allt mot markägarsidan i älgförvaltningsgrupperna. Att de genom sin utslagsröst driver igenom felaktiga planer – som länsstyrelsen i sin tur godkänner, menar jägarna.

Som ett exempel lyfte jägarna den ”påhittade” plan som de själva valde att lämna in för att bevisa sin tes. Avskjutningsmålet ökades från 38 älgar till 61, trots att det året innan bara skjutits 29 och måluppfyllnaden blev 76 procent.

Länsstyrelsen beslutade att bifalla planen, som Stefan Persson menar skulle leda till en utrotad älgstam – men som följer förvaltningsplanen.

Sandra Wahlund känner själv inte till den och tycker inte att påhittade planer är rätt väg att gå. Samtidigt menar hon att det ofta inte finns någon möjlighet för länsstyrelsen att agera, även om de ser något som inte verkar rimligt.

– Vi har inte haft så många verktyg, fram till nu, att kunna ifrågasätta målbilden så länge de är överens. Inte ens när de kanske lämnat in en avvikande mening har vi haft möjlighet att göra särskilt mycket, mer än att skicka tillbaka planen.

– Fokus måste snarare hamna på att jobba på samarbetet i älgförvaltningsgruppen, än att rikta det mot länsstyrelsen. Vi har inte så många verktyg för att kunna reda upp arbetet om det inte fungerar från start inom älgförvaltningsgrupperna.

Men ni är ju förvaltande myndighet, hur kan man då sitta utan verktyg?
– Ja… grunden ligger i att älgförvaltningen ska skötas inom älgförvaltningsområdena, det är så själva systemet är upplagt.

Ni verkar medvetna om situationen jägarna pratar om; så om ni inte haft verktygen att stoppa planer, hur ser länsstyrelsen på de planer som kommit in? Stämmer de med verkligheten tror ni, eller har ni inte haft verktyg att sätt emot trots att ni ansett dem felaktiga?

– Ja… Vi har som sagt försökt sätta emot i flera omgångar. Senast var det i nordvästra Hälsingland, där vi i våras försökte sätta hårt mot hårt. Vi har gjort det tidigare i södra Gästrikland. Det finns absolut situationer där vi tycker att det förmodligen är allt för högt uppskattade vinterstammar och där vi har begärt in kompletteringar – men älgförvaltningsgruppen har varit enig. Då har vi inte kunnat säga något mer än att vi får tro att ”då är det så då”. Det är så det sett ut, säger Sandra Wahlund.

Sandra Wahlund, enhetschef på Länsstyrelsen Gävleborg. Foto: Kristoffer Pettersson

Förstår du att det finns en frustration bland de här jägarna som anser att det görs planer som inte stämmer med verkligheten – och som sedan godkänns av den ansvariga myndigheten?

– Ja, absolut. Jag har full förståelse för den. Men som jag sa på mötet så har vi inte haft några verktyg, men ser positivt på att få det. Kanske också tack vare det, med verkligheten överensstämmande planer.

”Smäll på fingrarna”

Verktyget hon talar om är det nya digitala älgförvaltningsprogrammet Lst-Moose, vilket är det verktyg som Naturvårdsverket hänvisat länsstyrelsen att använda för älgförvaltningen.

Samtidigt är det den myndigheten som tidigare gett länsstyrelsen bannor när de agerat i älgförvaltningsfrågor, menar Sandra Wahlund.

– Då har vi fått smäll på fingrarna av Naturvårdsverket som sagt att det inte finns någon anledning för länsstyrelserna att gå emot vad älgförvaltningsgrupperna anser är en riktig bild av älgstammen i deras område.

Ökat missnöje

Jägarna i Hälsingland, som i det här fallet har blivit ett exempel på den frustration som märks på flera platser runt om i landet, upplever att de inte har någon möjlighet att påverka förvaltningen. Detta eftersom markägarsidan enligt jägarna använder sin utslagsröst för att driva igenom planer.

Sandra Wahlund har märkt att det nu mullras alltmer högljutt i jägarleden, något hon tror är bra – om länsstyrelserna ska få en uppfattning om missnöjet.

– Jag har inte varit på plats här så många år att jag skulle kunna göra en rättvis jämförelse, men jag upplever ändå att det börjar höjas röster. Det kopplar jag ihop med älgstammens situation och hur den har utvecklats. Därför måste jag ändå säga att frustrationen ökar och rösterna höjs.

Oklar effekt av motstånd

Ett sätt att göra sin röst hörd är att registrera en avvikande åsikt när planerna lämnas in till länsstyrelsen, menar hon. Men vilken egentlig effekt det har på förvaltningen är oklart.

Vad blir skillnaden om någon registrerar en avvikande åsikt, om utslagsrösten ändå används och förvaltande myndighet saknar verktyg att agera?

– Ja, det är en jättebra fråga egentligen. Det finns mer anledning… Det blir som en dialog med älgförvaltningsgruppen, för om det är någon som motsätter sig så behöver de titta vidare på det och vi kan skicka tillbaka planen för ytterligare samråd, till exempel.

Hoppas på framtiden

Det råder med andra ord ingen tvekan om att länsstyrelsen är medveten om problematiken inom älgförvaltningen. Sandra Wahlunds förhoppning är nu, i och med implementeringen av Lst-Moose, att länsstyrelsen ska få fler och skarpare verktyg att agera mot missvisande planer.

– Jag tror en hel del på det här, att vi får nya verktyg som är kopplade till bland annat Lst-Moose. Sen tror jag att vi inom länsstyrelsen måste jobba på ännu mer dialog och samverkan med älgförvaltningsgrupperna. Annars ska det till någon form av systemförändring, säger Sandra Wahlund när hon svarar på vad hon anser måste ske framåt.

Har du också något ämne som bör lyftas, hör av dig till Svensk Jakt med läsartips!

Har du åsikter om den svenska älgförvaltningen? Gör din röst hörd genom ett debattinlägg!  Mejla: debatt@svenskjakt.se