2019 greps fyra Dalajägare i ett stort polispådrag, misstänkta för att ha jagat varg på Amungens is i mars samma år. Två av dem är avskrivna från utredningen, medan två jägare fortfarande väntar på att utredningen ska läggas ned, eller att åklagaren ska väcka åtal.

Fyra män misstänkta för grovt jaktbrott ska gripas

Polisens agerande i samband med gripande och husrannsakningar blev mycket uppmärksammat. Bland annat berättade en av de misstänktas sambo om det övervåld Polisens insatsstyrka använde när de bröt sig in i hennes hem, efter att hennes man gripits då han var på väg till sitt arbete.

I limbo

Svensk Jakt publicerades för ett drygt år sedan en av de misstänktas berättelse, en idag 36-årig hängiven jägare som sedan över tre år tillbaka är förhindrad att utöva sitt största intresse.

Tiden går och jägare fråntas sin livskvalitet

Mannen rättsliga ombud, advokat Sven Severin, har vid flera tillfällen försvarat jägare under fleråriga rättsprocesser, och han känner väl igen sig i det här fallet.

– I inledningen drar myndigheterna på med allt de har. Insatsstyrka, husrannsakningar, beslag, häktningar. Uppmärksamheten i media är stor under några dagar. Sedan händer ingenting. Jägaren hamnar i ett flerårigt limbo som han inte kan komma ur, säger Sven Severin till Svensk Jakt.

Håller med

Severin har vid flera tillfällen varit i kontakt med åklagaren och förundersökningsledaren i Amungenfallet, Anders Gustafsson vid Riksenheten för miljö- och arbetsrättsmål, då han påtalat det orimliga att utredningen tar så lång tid.

– Svaret jag får är att åklagaren delar min uppfattning, men att han av olika skäl inte har kunnat slutföra utredningen. Jag menar att när det drar ut på tiden på detta sätt måste åklagaren bestämma sig. Antingen får han stämma eller lägga ner utredningen, säger Sven Severin.

Advokat Sven Severin beskriver hur hans klienter drabbas av dessa långa, mångåriga utredningstider. Foto: Jan Henricson

Vanligt folk

Advokaten beskriver hur hans klienter drabbas av dessa långa, mångåriga utredningstider. Ett lidande som kan vara svårt för en utomstående att förstå, och av allt att döma inte är något som rättsvårdande myndigheter tar någon hänsyn till.

– Det är vanligt folk som drabbas, medborgare som aldrig varit i klammeri med rättvisan. Landsbygdsboende som har jakten som sitt stora och bärande livsintresse. De har i princip hela sitt sociala liv inom jakten, och när det fråntas dem är det förstås ett mycket hårt slag, säger Sven Severin.

Utöver det den oro och ovisshet som följer av att vara misstänkt för ett grovt brott.

– Och det är inte bara den utsatte jägaren som drabbas, utan också hans familj, släktingar och vänner.

Sekretess råder

Sven Severin vet inte vad som återstår att utreda tre och ett halvt år efter att en varg ska ha blivit dödad på Amungens is. Förundersökningssekretess råder och han har inte tagit del av utredningen.

– Min klient förnekar brott. Han var häktad på sannolika skäl, men det behöver inte vara mycket till bevis för att få till en sådan rubricering. Ofta räcker det med att åklagaren påstår vissa saker, och att det finns risk för att bevis röjs undan och att misstänkta pratar sig samman, för att domstolen ska gå på åklagarens linje, säger Sven Severin.

Ringer polisen

Det senaste som hänt i Amungenfallet är ett förhör som hölls med den 36-årige jägaren i april i år. Sedan inträffade påskkravallerna i Örebro och den ansvariga utredaren fick andra arbetsuppgifter.

– Det är i varje fall den förklaring jag har fått. Utredaren ska visst vara tillbaka nu och är sysselsatt med att skriva ut förhöret som hölls med mig för ett halvår sedan, säger jägaren till Svensk Jakt.

Att utredningen går så långsamt framåt beror i varje fall inte på jägaren. En gång i månaden ringer han till polis eller åklagare för att, som han säger, de inte ska glömma bort honom helt och hållet.

– Och för att få dem att jobba på lite, säger jägaren med ett uppgivet skratt.

Hundarna går ju alltid att släppa, men att vara av med vapnen och inte kunna jaga är mycket frustrerande, beskriver jägaren. Foto: Jan Henricson

Inte samma humor

Han är numera så frustrerad att han i stort sett inte bryr sig om han blir åtalad, eller om utredningen läggs ner. Bara det kommer till ett avslut.

– Jag vet inte vad de har för bevis. Det talas om en blå skoter, en död varg och ett fotografi på en misstänkt på sjöisen. Men varken varg eller skoter har hittats och vem som är på fotot har jag ingen aning om eftersom jag inte fått se det.

36-åringen berättar om förhöret som hölls i våras, då han fick svara på frågor om skämtsamma sms som han tog emot och skickade för över fem år sedan.

– Vi har inte samma humor, poliserna och jag. Det är väl det jag kan säga om det.

Intresserade av spår

Utredarna har också intresserat sig för sms-meddelanden som handlat om spårning av varg och lo.

– De vet inte hur det fungerar. Jag får mer eller mindre undervisa dem om hur vi jägare håller varandra informerade om vargspår för att undvika att släppa hundar i områden där det finns varg.

Poliserna intresserade sig också för om jägaren kan skilja på varg- och lospår. Av vilken anledning är oklart, men han tror att det beror på att han fick en av sina hundar riven av lodjur någon vecka innan misstankarna om vargjakt på Amungen väcktes.

– Jag svarade att det kan väl alla som jagar i rovdjursland. Min hund blev skadad av lodjur. Att jag en vecka efter den händelsen skulle åkt ut på Amungen och hämnats genom att skjuta en varg låter inte särskilt sannolikt. Jag tror ändå det är så polisen resonerar, säger jägaren.

I artikeln som publicerades på Svenskjakt.se för ett år sedan sa åklagaren att utredningen skulle vara klar till jul, och att ett beslut skulle komma då. Vad tänker du om det nu?

– Han sa inte vilken jul. Jag blir inte förvånad om det inte blir den här julen heller, svarar den 36-årige Dalajägaren.