Länsstyrelsen pekade med hela handen under vårens process med nya älgförvaltningsplaner. Man förklarade att målet att sänka älgstammen för att minska betesskadorna nu var uppfyllt i stora delar av Västerbotten. Dessutom har SLU och Naturvårdsverket nyligen presenterat en studie som visar att betesskadorna inte påverkas av storleken på älgstammen.

I en intervju i SVT förklarade Urban Johansson, Naturvårdsverket, hur myndigheten själva ser på rapporten.

– Det är en vetenskaplig studie som bygger på fakta. Resultatet är odiskutabelt, sa Urban Johansson till SVT.

Naturvårdsverket: Svårt att nå mål för skogen genom att reglera älgstammen

Mera tall

Att minska älgstammen har därför, enligt Naturvårdsverket, marginell eller ingen effekt på betesskadorna.

Det behövs helt andra grepp, som mera tall i skogen, men också löv och lav i olika former som mat för älg och annat vilt.

Markägarrepresentanterna i Västerbottens viltförvaltningsdelegationer tror inte på rapporten. Tvärtom menar man att älgstammen måste sänkas ytterligare från en nivå som snart inte kan anses som jaktbar.

Vill sänka mer

När nya treåriga förvaltningsplaner nyligen fastställdes krävde markägarsidan i den sydvästra och mellersta älgförvaltningsgruppen åtgärder och nivåer som gick emot länsstyrelsen och jägarsidans förslag.

Markägarsidan hävdade dessutom att älgstammen är högre än de nivåer som SLU presenterat. För att nå tidigare satta mål innebär uppräkningen av älgstammen en fortsatt hög avskjutning i mellersta förvaltningsområdet. I sydvästra förvaltningsgruppen vill markägarna dessutom sänka älgstammen ytterligare.

Så blev också beslutet.

Protesterar

Svenska Jägareförbundets representanter i både mellersta och sydvästra älgförvaltningsgruppen valde att reservera sig mot markägarnas förslag, med stöd av länsstyrelsens rekommendationer och SLU:s studie.

Även samernas representant i sydväst ställde sig bakom reservationen, men inte representanten från Jägarnas riksförbund.

Trots reservationerna godkände länsstyrelsen båda älgförvaltningsplanerna, som i praktiken går emot länsstyrelsens egna rekommendationer.

– Det är djupt beklagligt att länsstyrelsen godkänner en uppskrivning av älgstammens storlek från markägarsidan, trots att halva gruppen reserverat sig med stöd av länsstyrelsens egna underlag och rekommendationer, säger Jerry Sjögren, Jägareförbundets representant i mellersta älgförvaltningsgruppen.

Minskad avskjutning

I den norra delen av länet är man mera överens. Där anses älgstammen ha nått en nivå som kan accepteras av markägarsidan. Den nya treårsplanen ska balansera älgstammen på dagens läge.

– Arbetet har gått bra, vi utgick från det antal älgar som fällts, och minskade den siffran till en avskjutning som vi hoppas innebär en stabilisering av stammen, säger Magnus Bidner, Jägareförbundets representant i nordvästra älgförvaltningsgruppen.

Adaptiv förvaltning

I de två förvaltningsområden som ligger längs kusten finns fortsatt planer på att sänka älgstammen, men med en bättre adaptiv förvaltning för att undvika allt för stora lokala minskningar.

Vårens process har lämnat spår.

– Jag upplever att det finns en stor uppgivenhet bland medlemmar och våra representanter inom förvaltningen. Vi har slutit upp på målen, långsiktigt och seriöst, men när vi når målen spelar det ingen roll, säger William Sidenbom, klövviltsansvarig jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet Västerbotten.

Ingen dialog

Calle Franklin.

Calle Franklin, ordförande i Jägareförbundet Västerbotten, vill se en bättre dialog mellan markägare och jägare.

– Markägarsidan behandlar oss kallsinnigt, vi har alltid stött näsan i väggen utan att det finns en vilja till gott samarbete. Efter tio år i det nya förvaltningssystemet kan jag konstatera att det inte blev någon skillnad, säger Calle Franklin.

• Ska jägarna medverka till att sänka stammen ytterligare?

– På något sätt sitter ändå makten i jägarens finger. Vi har försökt att respektera de mål vi gemensamt satt, men vi blir hela tiden överkörda. Det är tydligt i år att markägarna i mellersta och sydvästra förvaltningsområdet inte respekterar vare sig våra eller länsstyrelsens åsikter, säger Calle Franklin.

Han liknar situationen vid ett skyttegravskrig, men känner ett starkt stöd från Jägareförbundets medlemmar.

– Jakt är en fritidssysselsättning, men vi jägare tar också ett stort ansvar för viltet. Om markägarna sköter skogen, så ska vi sköta viltvården, säger Calle Franklin.