Jag är same, uppvuxen på ett småbruk ovan odlingsgränsen – en vanlig bakgrund hos fjällbefolkningen.

Jag har arbetat som renslaktare, chaufför på renlastbilar, med stängselarbeten och som så kallad ”lappdräng”, det vill säga grovarbetare vid renflyttningar.

Men när jag sökte medlemskap i ”min” sameby (en ekonomisk förening med rösträtt enligt ägt antal renar) blev det nej.

Privilegierad grupp

Greta Thunberg med flera tycks tro att vi samer (urbefolkning) är ett ädlare folkslag än övriga mänskligheten, men självklart är vi inte det.

I dag kämpar samebysidan för att behålla sina särrättigheter för sig och de sina.

Finns det i historien exempel på att privilegierade grupper frivilligt släppt sina särrättigheter?

Blev nybyggare

Tamrenen infördes till Skandinavien cirka 500 år efter Kristus och samisk renskötsel kan påvisas från 1600-talet. Under 1800-talet var den ursprungliga fjällvildrenen (finns i Norge) utrotad i Sverige och fjällens lavmarker utbetade.

Många renägare slogs ut och tvingades bli nybyggare (jordbrukare). Svenska staten bestämde att de då inte längre var lappar, utan svenskar.

Andra yrken

Först 1993 erkändes de utkonkurrerade släkterna åter som samer och kunde registrera sig på sameröstlängden, vilket cirka 9.200 personer gjort. Av dessa är 4.500 personer samebymedlemmar, men flertalet lever av andra yrken. Bland annat finns många inom gruvnäringen.

Orimligt fel

Endast 88 personer har större delen av sin inkomst av rennäring. Alltså, mindre än 1 procent av samebefolkningen har en rimlig inkomst av rennäring.

Alla samebymedlemmar har kvar alla samiska särrättigheter oavsett av vad och var de lever, medan alla samer utan medlemskap i sameby inte har några samiska särrättigheter.

Köttavkastning från rennäringen ger cirka 120 gram kött per capita per år. Något måste vara orimligt fel i hur man bedömer svenska medborgares värde.

Borde vi inte alla ha samma rättigheter inom landet?

Ronny Svarto

Kittelfjäll