Svenska Rovdjursföreningen jobbar inte för demokratins bästa enligt debattören. Foto: (i hägn) Ingemar Pettersson
Magnus Orrebrant, ordförande i en förening med knappt 3.000 personer, påstår sig i debattinlägget ”Att få överklaga är en del av demokratin”, tala för samhället som helhet när han förklarar varför föreningen avser att utnyttja sin demokratiska rätt och överklaga samtliga beslut som inte passar deras syn på hur man tar hänsyn till naturen.
Eller föreningens tolkning av ett 40 år gammalt direktiv skrivet för att hantera en situation där de ursprungliga EU-länderna var på god väg att förstöra allt som funnits av natur.
”Att få överklaga är en del av demokratin”
Inga andra
Om Orrebrant talar för samhället som helhet och speciellt för den svenska landsbygden, varför hittar jag inga andra bland underskrifterna på Rovdjursföreningens ständiga överklaganden?
Om Orrebrants tolkning av ett EU-direktiv som borde ha varit uppdaterat för länge sedan med den svenska viltförvaltningen som mall är riktig, varför är det bara Rovdjursföreningen, Jaktkritikerna och enskilda privatpersoner som ständigt överklagar?
”Sätt stopp för ständiga överklaganden av rovdjursjakt”
Brist på argument
Rätten att överklaga beslut är en viktig del av en demokrati. När överklagandet, i brist på sakliga argument, sätts i system är det inte längre en fråga om demokrati. Jag kan inte förstå hur andra och betydligt större miljöorganisationer ens kan komma på tanken att samarbeta med Rovdjursföreningen i viltförvaltningsfrågor.
Till sist, så här tror jag att det hade låtit om Sir Winston Churchill hade levat och beskrivit Rovdjursföreningens påverkan på svensk rovdjursförvaltning:
”Never was so much destroyed for so many by so few.”
Mats S Johansson