Torsten Nilsson, ordförande i Jägareförbundet Uppsala län, tycker att man måste enas och gå framåt.

Vilket är lätt att säga när man tillhör den segrande sidan.

”Jägareförbundet bör kunna enas och gå i takt framåt”

Vad jag förstår från referaten fanns det hos den gruppen över huvud taget ingen vilja att enas eller sträcka ut en hand vid personvalen, utan när de var i majoritet fanns det inget att diskutera. Det är tydligen så det fungerar nu när man visar god vilja.

Att dessutom politisera personvalen är ju att gå ifrån vad Svenska Jägareförbundet ska stå för, alltså att vara en opolitisk medlemsorganisation.

Urholkat förtroende

Nu gnuggar många av våra motståndare händerna. Jag betraktar detta i förlängningen som ett resultat av en längre tids arbete som urholkat förtroendet för förbundet.

Ett arbete där man ”vårdat jakttillfällena” mer än man ”vårdat viltet”, vilket tidigare var ett hedersuttryck för förbundet.

Ett annat exempel är förlusten av allmänna uppdraget.

Dåligt omdöme

I Jaktjournalen vill ingen tala klarspråk. Det är säkert skit i många mjölpåsar.

Genomförandet visar på dåligt omdöme och har absolut inte varit för Jägareförbundets bästa.

Det självklara resultatet av alla avhopp borde ha varit att bordlägga frågan och påkalla extrastämma. Detta för att alla, inklusive valberedning, kunde få chansen att bedöma kandidaterna och genomföra den kanske viktigaste processen för framtiden på ett seriöst sätt.

Nu blev reserven för reserven vald till ordförande. Han säger sig inte veta vad problemet består i, och han har suttit i förbundsstyrelsen i tio år.

Sämsta tänkbara

Detta var det absolut sämsta som kunde hända förbundet i en tid när det behöver vara som starkast.

Fy så dåligt av vuxna människor. De borde stå i skamvrån och skämmas.

Prestige och egennytta får inte styra. Om ambitionen var att splittra förbundet så lyckades man fullständigt. Det finns bara förlorare i det här.

Magnus Johansson

Medlem i Mörbylånga jaktvårdskrets