Eftersöksjägaren som aldrig gav upp
PremiumPå kvällen lördag den 13 februari blev en älgko påkörd längs väg 97 mellan Boden och Luleå. En vecka senare lyckades eftersöksjägaren Andreas Fagervall avliva älgen. Eftersöket komplicerades av snödjup, tät terräng och en temperatur på nedåt 25 minusgrader.
Det blev en kamp mot snö, tät terräng och kyla. Under en veckas tid pågick eftersöket efter den trafikskadade älgkon. I söndags morse lyckades till slut eftersöksjägaren Andreas Fagervall avliva älgen, efter att en eftersökskollega stött den i pass.
Men vi tar det från början.
Älg påkörd
Vid 18-tiden på lördagen den 13 februari ringde polisens kontaktperson, eftersöksjägaren Tom Strang till Andreas och meddelade att en älg blivit påkörd i höjd med Norra Sunderbyn längs den hårt trafikerade väg 97 som går mellan Luleå och Boden i Norrbotten.
Andreas åkte ut och efter cirka 500 meters spårning upptäckte han en blodfläck i snön intill spåren.
– I området är snödjupet mellan 60 till 70 centimeter, det är mycket tät skog med sly samt upplega. Jag hittade från början ingen sårlega. Jag ringde sedan till några eftersökskollegor som skulle hjälpa till att passa. Men vi var för få. När vi är ute på eftersök så är vi anställda av polisen och vi kan inte ta in vanliga jägare att hjälpa till att passa, tyvärr. Det har bland annat att göra med försäkringar.
Eftersöket fortsatte
På söndag morgon, på självaste alla hjärtans dag, fortsatte eftersöket.
– När jag hade skidat och spårat i fem kilometer hittade jag första sårlegan. Jag fortsatte spåra och stötte älgkon. Jag såg älgen, fick i ordning studsaren som jag hade i vapenrem på ryggen. Men skyddslocket till kikarsiktet hade gått sönder och det hade kommit snö på siktet, men jag hann få iväg ett skott, som tog högt. Älgen gick ner men var snabbt uppe igen och försvann. Jag fortsatte spåra till kvällen. Vid halv åtta-tiden bröt jag, jag var helt slut, berättar Andreas Fagervall.
Skymtade älgen
Sedan fortsatte spårningen några timmar varje morgon hela veckan. Andreas Fagervall berättar att eftersom ersättningen inte är så hög så är det svårt ta ledigt från jobbet hela dagar.
– Den gick inte långt framför mig, bara cirka 150 meter. Men snön försvårade, ibland skymtade jag den bara. I fredags började det snöa och då trodde jag nog det var kört. Men jag hittade ett par spår efter älg och jag följde det spår där älgen inte stannat och ätit. För det hade jag upptäckt tidigare, att den skadade älgen inte verkade vilja äta. Jag hade tur att välja rätt spår.
Andreas ringde sedan åter till några eftersökskolleger som kom för att passa.
Stötte älgkon i pass
– En av dem hade snöskor vilket fungerade bra med tanke på den täta terrängen. Han gick i spåren och själv ställde jag mig att passa på ett ställe som jag markerat i min gps. Förmodligen har min jämthund skällt ståndskall där och då har jag markerat platsen, jag tänkte att det kanske är ett bra ställe att stå på.
Och mycket riktigt. När han såg på gps:en att kollegan bara var drygt hundra meter bort, så kom älgen och ställde sig framför Andreas som kunde avsluta en veckas eftersök.
– Det tog 25 timmar effektiv tid att spåra och 44 kilometers skidåkande innan vi fick älgen.
Det var lika roligt som när jag sköt min första älg. En frisk älg kan du alltid avstå att avlossa ett skott mot, men här måste du lyckas.
Tjurig och vältränad
Andreas Fagervall menar att god kondition och tjurighet är ett måste som eftersöksjägare, speciellt under så extrema förhållanden som nu råder med mycket snö och riktigt kall väderlek.
Han konstaterar också att det skott han sköt mot älgkon i början av eftersöket var nära att bli en bra träff.
– Några centimeter lägre och det hade blivit en bra träff. Marginalerna är små, och du ser ju hur terrängen ser ut, säger Andreas och pekar mot ett tätt björksnår.
Han berättar också att det under resans gång fanns tvivel om hur skadad älgen var. Nu visade det sig att skadan i samband med kollisionen var allvarlig. Älgen hade träffats av bilen långt bak, vid steken.
Illa tilltygad
– Hon var ganska illa tilltygad, och det är förvånande att hon orkade gå undan. Normalt sett, om det inte hade varit så mycket snö hade jag släppt min jämthund och med all säkerhet fått ett ståndskall och så hade eftersöket varit över på en timme.
Andreas Fagervall berättar att han känner sig mycket nöjd och att det långa eftersökt har gett massor med erfarenhet.
– Min fru frågade vid ett tillfälle hur länge jag skulle ägna mig åt eftersöket. Jag svarade: till dess älgen är avlivad och slipper plågas. Jag blir som en terrier sådana här gånger. Det gäller som sagt att inte ge upp. Den första tanken är oftast rätt, som i det här fallet, att älgen var allvarligt skadad.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.