Ett jaktbrott eller en beskrivning av en gammal jaktform? Bilden är beskuren. Foto: August Christian Hultgren/Östergötlands museum

Bilden: Det förbjudna ljuset i mörkret

Premium

Vi vet i dag inte om bilden är arrangerad eller om det vi ser verkligen hänt i bokstavlig mening. Herrarna utför en jaktform som har varit olaglig sedan den nya jaktlagen kom 1912. Kanske vill fotografen skildra ett jaktsätt som långsamt höll på att försvinna, eller är det ett faktiskt jaktbrott som avbildats?

Fotografiet är taget 1923 och platsen är Österås kronopark i södra Östergötland. Mannen som håller i hagelbössan på bilden heter Gotthard Johansson och var kronojägare.

Han är iklädd en smårutig kostym, klockkedja och en filthatt med sluttande brätte. Han ser ut som en gammal farbror, men är egentligen en man i sin krafts dagar, 37 år gammal.

Som kronojägare förvaltar han Österås kronopark, en areal som ägs av staten, ”Kronan”. Bakom honom står en hantlangare med eldkorg i hand, hans namn är tyvärr okänt. Han är klädd i svart, grov ullkavaj, storväst och manchesterbyxor med breda ränder. Han förefaller mer enkel i sin utstyrsel och desto mer fläckig än Johansson.

 

Att jaga fågel med bloss kallades ”gå å akta” i trakten. Jaktformen gick ut på att jägarna gick runt i skymningen och spanade efter skogsfågel som slagit sig ner i träd för natten.

Trädens placering mättes ut på avstånd med käppar och när mörkret föll sökte jägarna upp träden. Med sig hade man små eldkorgar med brinnande törved. Jägarna smög nära trädet och blossets sken lyste upp fågeln samtidigt som det förblindade densamma. Med ett välriktat skott från hagelbössan var fågelns saga all.

Bilden: Den unge rävjägaren

Jaktformen sågs inte med blida ögon. En fågeljägare med god lokalkännedom och som kunde metoden riskerade att haverera beståndet av skogsfågel. O.B. Rydholm skriver i sin artikel om tjädern i antologin Våra villebråd (1896):
”Hönorna falla alltid först och bäst i ögonen, hvarför denna jagt i krypskyttens eller yrkesjägarens händer städse blir mördande för tjäderslägtet. […] I förenämnda jagtsätt hafva innehafvarne af småmarker den största möjligheten att, utan intrång på andras eganderätt, kunna komma i tillfälle att beskatta sin tjädermark, men följden blir ofta misshushållning, om ej skytten förstår, hvad jagtvården kräfver.

 

Tjäderhönornas ljusa fjäderdräkt gjorde att de lättare upptäcktes i blossljusets sken och därför sköts fler hönor. Jakt för ”bloss och lyse” förbjöds i 1912 års jaktstadga, det vill säga drygt tio år innan bilden togs.

Jaktformen förekom främst bland allmogen i Svealand och Götaland. I Norrland förekom en egen variant då man om natten fångade orrar som grävt ner sig i snön. Med hjälp av bloss letade man upp orrarna och fångade dem med håv.

1912 års förbud mot rörlig belysning var en oomkullrunkelig del av vår jaktkultur i över 100 år. I dag är den rörliga belysningen tillbaka som en nödvändig komponent i vildsvinsförvaltningen. Vem vet var vi står i den frågan om ytterligare hundra år.

 

Att jaga fågel med bloss var en effektiv jaktform som förbjöds 1912. Foto: August Christian Hultgren/Östergötlands museum

Anders Lindkvist

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay