Det var i början av mars som Svensk Jakt avslöjade att länsstyrelsen Dalarna under säsongen inte varit ute i fält och inventerat varg i lika hög grad som övriga länsstyrelser i Mellansverige. Uppgiften byggde på länsstyrelsernas egna data som läggs in i databasen Rovbase där färgkodade kartor visar i hur stor utsträckning länsstyrelsen inventerat länens olika delområden.

Bristfällig inventering kan leda till svart hål i vargstammen

– Det är olyckligt att det blivit så här men det har varit en ovanligt svår inventeringssäsong. Några förklaringar är att det är ett glest vägnät i vissa delar av länet. Dessutom finns det bommar som vi inte kommer förbi och det har varit glashalt eller tjällossning på skogsbilvägarna under vintern. När det dessutom varit snöbrist har vi heller inte kunnat använda skoter för att inventera, sa Lena Berg, rovdjurshandläggare vid länsstyrelsen i Dalarna, i en intervju med Svensk Jakt.

Men en granskning av de tre tidigare inventeringssäsongerna visar ett mönster där länsstyrelsen i Dalarnas län sladdar i sin inventering jämfört med övriga länsstyrelser i Mellansverige. Även detta framkommer via uppgifter ur Rovbase som Svensk Jakt låtit Viltskadecenter ta fram.

Rutnät

Vid varginventeringarna används ett rutnät där länsstyrelsens sökinsats registreras per ruta om fem gånger fem kilometer. Länsstyrelsens sökinsats dokumenteras sedan Rovbase. Om rutan är gul- eller grönmarkerad i Rovbase innebär det att länsstyrelsen kört mellan 10 och 25 kilometer i just den rutan. Är färgen rosa eller vit är rutan mindre körd än så av länsstyrelsen. Samtliga sökslingor registreras, oavsett om de genomförts på snö eller barmark.

”Olika rekommendationer”

”Under åren med extra inventering (16/17, 17/18 och 19/20) finns olika rekommendationer för hur mycket länsstyrelserna bör köra för att ge alla kategorier av vargar i populationen en chans att upptäckas, det vill säga även ensamma stationära och vandringsvargar”, förklarar Linn Svensson vid Viltskadecenter, i ett mejlsvar.

”Rekommendationerna är framtagna utifrån analyser av hur mycket länsstyrelserna vanligen kör i vargreviren under år med ordinarie inventering”, fortsätter Linn Svensson.

Fem punkter

Hon påpekar att länsstyrelserna använder fem olika metoder för att fånga upp vargförekomst i landskapet. Dessa är:

• Köra slingor för att leta spår och spillning (se kartbilderna)

• Viltkameror

• Rapporter från allmänheten om spår, spillning, synobservationer, foto

• Döda rovdjur

• Skador på tamdjur

Miljonbidrag

Årligen betalas det ut miljonbidragen i form av skattemedel till landets länsstyrelser för att de olika myndigheterna ska inventera varg. Men trots att myndigheterna får pengar från samma kassa finns det ingen enhetlig syn på hur själva inventeringen sedan ska genomföras.

”På kartorna syns endast den första metoden i inventeringen – att köra slingor. Bilderna kan inte användas för att ge en helhetsbild över länsstyrelsernas arbete med att hitta vargförekomster i landskapet”, skriver Linn Svensson.

Hur de olika länsstyrelserna ska kunna förväntas hitta vargar i samma utsträckning när myndigheternas sökinsatser varierar mellan länen framgår inte av mejlsvaret.