1. Bygg gömslet så det smälter in i terräng­en. Det behöver inte vara alldeles tätt, det är bra om man kan se igenom här och var. Om maskeringsnät används, ställ slyruskor utanför så att gömslet inte får platta väggar.

2. Placera inte uven för högt eller helt öppet (då kan kråkorna vara mer rädda för den) utan gärna på en gren i ett glest träd. Låt gärna några kvistar sticka upp kring uven.

3. Använd kläder som smälter in med färgerna på gömslet. Använd handskar och ansiktsmask. Placera gömslet i skugga om möjligt. Lägg gärna mörkt ris som golv så att det inte blir markskuggor.

Foto: Gunnar Nilsson

4. Om kråkor är på väg in mot uven, stå helt stilla, vela inte med bössan. När man väl lyfter bössan ska kråkan vara i bra läge.

5. Kråkor är lättskjutna om man bara ser till att skjuta i rätt ögonblick. Det gäller att läsa kråkans flyg­mönster. Vilt flaxande kråkor som upptäcker skytten eller som
bommas blir en varning för andra kråkor.

Foto: Gunnar Nilsson

6. Lär dig att läsa av kråkans humör. Låter den riktigt arg kan den släppas in och få gå något varv kring uven för bästa skottläge. Är den mera varsk gäller det att ta första säkra skottchans.

7. Placera uven på lagom avstånd från gömslet, cirka 15–20 meter. Är uven för nära ökar risken att bli upptäckt. Står den för långt bort blir också skotthållet för långt.

8. Kråkor som faller långt från uven apporteras in genast, annars kan kråkorna tappa fokus på uven. Det ska heller inte ligga för många kråkor nära uven, då anar vissa kråkor oråd.

Foto: Gunnar Nilsson

9. Apportör är ett lagkrav vid jakt tidig morgon och sen kväll. Saknas hund? Kontakta en spaniel- och retriever­klubb eller en lokal uppfödare som har stort kontaktnät. Det finns retrieverförare som vill ha träningstillfällen för sina hundar och det blir en effektivare jakt med hög etik.

10. Ha om möjligt en apportör eller kontaktperson i ett särskilt gömsle. Placera det med bra översikt och på lämpligt avstånd från skyttegömslet.