Att LRF och skogsbolag framför sina åsikter är bra, och helt naturligt. Det är väl också klart att organisationers och företags företrädare skriker ut sina åsikter. Men när man också begär att alla andra ska lyda och hålla käften, har hela meningen med ett demokratiskt samhälle kört i diket.

Vart har diskussionen tagit vägen? Är det meningen att den med mest makt – det vill säga pengar – och som gapar högst, alltid är den part som har rätten på sin sida?

Priser för miljonärer

Det finns i dag många människor som inte har tillgång till annan jakt, än jakten med priser för miljonärer. Då man inte har mer är en liten pension att leva på, blir det inte många jakttimmar.

LRF gör tummen upp för jakt på kultingförande vildsvinssugga

Vad vill LRF:s ordförande egentligen? Vill han att Svenska Jägareförbundet ska springa hans ärenden? Det får han väl sköta själv, han har ju faktiskt betalt för detta.

Om man vill ha något som någon annan har, får man väl som vanligt erbjuda något för hjälpen eller betala för tjänsten. Att gnälla på andra för att man är missnöjd, är det nog dålig lönsamhet i.

Antalet minskar inte

Ställ krav på ditt jaktlag, ”minska vildsvinsstammen” eller så skapar jag som markägare ett jaktlag till, för att jaga vildsvinen. Har du i dag någon bindande text i jaktkontrakten om reducering av vildsvinens antal?

På väldigt många marker säger jaktledaren ”i dag skjuter vi bara rödgrisar”. Tror verkligen någon att detta minskar antalet? Det tar ju möjligen bara några av tillväxten.

För egen del sköt jag på en jakt en jättestor sugga på ett gärde. Hon hade inga kultingar och inte dragna spenar, men med nio ofödda foster.

Vilken kritik det blev. Jag har heller aldrig blivit bjuden dit något mer. Snacka sedan om att skjuta suggor med synliga kultingar…

Leblom