Föräldradjuren i flocken har aldrig positionerats med dna i Sverige, och genomförda spårningar på svensk sida uppfyller inte Naturvårdsverkets och norska Miljödirektoratets omfattande och gemensamma regelverk för spårning av varg.

De enda säkra och fastställda positionerna av det revirmarkerande paret finns på norsk sida av gränsen.

Norsk vargjakt kritiseras av svenska myndigheter

Rovviltnämnden har beslutat om jakt i tre norska revir där totalt 17 vargar ska skjutas. Ett av reviren, det så kallade Römskogsreviret i Östfold, klassades efter förra vinterns varginventering som ett gränsrevir där vargarna i varierande grad uppehåller sig på båda sidor om riksgränsen.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Värmland gjorde här en sammantagen bedömning, och det var den bedömningen som myndigheterna stödde sig på när man under veckan yttrade sig och protesterade mot den planerade vargjakten i Römskogsreviret.

Naturvårdsverket ansåg att jakten i Römskogsreviret kan påverka den svenska vargpopulationen negativt.

– Populationen är kritiskt nära att hamna under referensvärdet i Sverige, hävdar Naturvårdsverket som en förklaring.

Strikt regelverk

Men Römskogsvargarna har inte positionerats i Sverige. Alla godkända spårningar och dna-positioner finns på norsk mark.

Med ett enda undantag.

En av valparna har vid ett tillfälle spårats i Sverige när den jagade ett rådjur över gränsen, under en tid då valparna normalt sett inte har lämnat reviret. Dna från den spårningen hittades i Norge, inte i Sverige, men slår ändå fast att valpen vid ett tillfälle passerade gränsen.

Föräldradjuren har under vintern 2018/2019 identifierats med dna nära den svenska gränsen, men fortfarande på norsk sida.

Gränsfall

Här kommer den kreativa delen av det sammanställda inventeringsarbetet in.

När en linje dras mellan två punkter där dna har påträffats passerar den linjen i det här fallet en krökt inbuktning av riksgränsen där konungariket Sverige tränger lite längre in i broderlandet Norge, enligt kartbilden nedan.

Det är allt som finns som styrker att det faktiskt handlar om ett gränsrevir och inte ett revir som ligger nära gränsen.

En linje mellan två punkter som passerar riksgränsen.

Hade man valt att dra linjen via en tredje punkt hade ingen av linjerna passerat riksgränsen.

Inga dna-träffar i Sverige, men en kartbild i ett dataprogram.

Länsstyrelsen i Värmland har visserligen vid olika tillfällen spårat vargar som passerat gränsen i området, men spårningarna är inte fastställda med dna och uppfyller heller inte de kriterier som Naturvårdsverket själva har för fastställande av revirgränser.

Bilden av Römskogsrevirets fastställda dna-positioner. Den lila linjen markerar riksgränsen mellan Norge och Sverige. Karta: Länsstyrelsen

Hårfin diskussion

Maria Falkevik, rovdjursansvarig vid länsstyrelsen i Värmland, bekräftar uppgifterna, men tycker ändå att det handlar om hårklyverier.

– Bedömningen efter vinterns inventering var att det här är ett gränsrevir, men vi måste kanske formulera oss tydligare i våra kriterier, säger Maria Falkevik.

En sak är ändå alla överens om. Römskogsreviret ligger till absolut största, om inte hela sin omfattning, i Norge.

Maria Falkevik har inga problem med den beskrivningen.

– Hur det ser ut nu vet vi förstås inte, men Römskogsreviret berörde oss bara marginellt under förra vintern och vi valde därför att yttra oss utifrån ett praktiskt förhållningssätt. Naturvårdsverket gjorde sin bedömning utifrån ett populationsperspektiv, säger Maria Falkevik.

Norsk debatt

I Norge har en debatt blossat upp som grundar sig i att norska myndigheter inte tar hänsyn till svenska synpunkter. Kritiken bygger i detta fall felaktigt på att Römskogsreviret är ett revir som belastar båda länderna.

Så är inte fallet, inte enligt länsstyrelsens spårningar med stöd av Naturvårdsverkets mycket detaljerade kriterier för spårning av varg.

– Men ser man kartbilden så är det ganska tydligt att det är ett gränsrevir, säger Maria Falkevik.