Ett 40-tal personer kom för att lyssna på Christer Kalén, Skogsstyrelsen, Anders Wetterin, LRF, Stefan Persson, Södra Skog, samt Sven-Olof Salomomsson och Lennart Appelqvist från Älgförvaltningsgrupp 9 i Västra Götaland.

Karl-Magnus Hembjer inledde med att presentera sig och visa vad Rådgivarna på Rådde kan hjälpa skogsbrukare med. Christer Kalén fortsatte sedan med att tala om Äbin, älgbetesinventering, skador på skog och fodertillgång samt Skogsstyrelsens ställningstaganden.

Äbin visar ju i stora drag hur det ser ut och bilden är tyvärr inte så ljus i bygden sett utifrån Äbins resultat. Däremot konstaterar ÄFG 9 att det lokalt finns områden, där det är ganska bra balans mellan fodertillgång och klövviltstammarna.

Vikten av viltbete

Ståndortsanpassat skogsbruk betonades och även vikten av att RASE, det vill säga rönn, asp, sälg och ek, finns som viltbete och även ska kunna nå trädhöjd. Christer Kalén visade även diagram över hur avskjutning gällande könsfördelning hos älgen påverkar medelåldern och därmed kvalitén på älgarna.

Anders Wetterin talade sedan om LRF:s syn i ett markägarperspektiv, hur skogsbruk och viltvård ska kunna bedrivas på ett bra sätt. Han uppehöll sig mycket runt vildsvinens skador på grödor och skog.

Oavsett hur man räknar åsamkar viltskadorna enorma kostnader för jord- och skogsbruk. En intressant synpunkt var att dovhjorten gärna betar sidoskott på unga granar.

Konkurrens om betet

Näste man på scenen var Stefan Persson, som redogjorde för Södra Skogs syn på viltstammarna och dess påverkan på skogsproduktionen. Han visade hur alla hjortdjur konkurrerar om betet och det är inte bara älgen som ”bär skulden” till skadorna.

Södra har antagit en skogspolicy som medlemmarna har att rätta sig efter och man arbetar aktivt med utbildning i samverkan mellan viltvård och skogsbruk. Man har även modeller för lokal betestrycksinventering, som är ett mycket bra komplement i det lokala perspektivet för klövviltförvaltningen.

Lokalt samförstånd

Den nya älgförvaltningen, som startade 2012, har fått en del kritik för att den har svårt att nå ut till jaktlag och enskilda jägare. Frågan ställdes om det finns fungerande lokala samförstånd. Ja absolut, är svaret från ÄFG 9.

Ordförande, markägarrepresentanten Sven-Olof Salomonsson och jägarrepresentanten (undertecknad) redogjorde för hur man arbetar och vilka framgångar som ses.

Visserligen tar en sådan omfattande förändring tid men redan efter sju år ser vi klara framsteg i hur markägare och jägare samverkar i älgskötselområdena.

Avslutningsvis hölls en paneldiskussion där bra synpunkter kom fram.

Till våren kommer en uppföljning på seminariet med fältbesök i Råddeskogen.

Lennart Appelqvist