Örlanders utgångspunkt är att kalvvikterna avspeglar hur mycket älgbete som finns tillgängligt. Dåligt bete ger små kalvar. Utifrån det har han format ett förslag som innebär att om kalvarna väger under 60 kilo måste älgstammen (hjortdjuren) minska. Om de väger 6070 kilo är det en varningssignal och väger kalvarna mer än 80 kilo är det inga problem med fodertillgången.

Man måste se det här över större områden och över flera år. Mellanårsvariationer förekommer varför fleråriga uppföljningar behövs, säger Göran Örlander som menar att hans förslag är mycket enklare än att göra omfattande inventeringar av foderresursen.

Stora variationer
Att kalvvikterna är ett mått på kvaliteten och konditionen i älgstammen känner de flesta jägare till. Bland annat förs det ett omfattande resonemang om saken i de manualer som SLU nu ger ut i samband med att den nya älgförvaltningen ska sjösättas.

Men forskarna vill inte gå så långt som Södrachefen. Att sätta upp fasta gränsvärden för när en älgstam ska minska är i varje fall inget som viltforskaren Håkan Sand rekommenderar. För det är variationerna för stora.

Kalvvikterna visar mer tendenser än absoluta intervall. Känner man sitt område väldigt bra och vet hur betestrycket varit under lång tid kan flerårigt insamlande av kalvvikter vara till god hjälp i förvaltningen, säger han.

Noggrannhet betonas

Noggrannheten i insamlingen betonas i den manual gällande kalvvikter som getts ut av SLU med anledning av den nya älgförvaltningen. Sammanfattningsvis skriver forskarna:

Älgkalvvikter är ett konditionsmått för att över tid följa förändringar i en älgpopulation inom ett visst område.

Insamlingen bör standardiseras. Mins 50 kalvar per år och område behövs för att få ett tillräckligt stort material, så att statistiska slutsatser ska kunna dras och eventuella trender påvisas.

Kalvviktsinsamling är ett långsiktigt åtagande. Det är svårt att dra slutsatser på korta tidsserier eller på ett litet antal kalvar.

Långa tidsserier är ett värdefullt övervakningsinstrument. Kalvviktsdata indikerar i vilken kondition som populationen befinner sig i med hänsyn till dess täthet och födoresursernas status.

Det här innebär att man måste skaffa sitt eget referensmaterial, data måste kalibreras från det område där kalvvikterna samlas in. Och då är det naturligtvis bra om man också vet hur fodersituationen sett ut under åren, säger Håkan Sand. Sedan finns det en mängd andra hänsyn som måste tas när man bedömer resultatet. Bland annat hur foderkonkurrensen ser ut från andra hjortdjur.

Många faktorer
På mötet i Tingsryd vad det inga jägare som direkt protesterade mot Göran Örlanders förslag. Men det fanns de som menade att kalvarnas vikt påverkas av många fler faktorer än betestillgången: Om det är tvillingkalvar, när de är födda, kons storlek, andra hjortdjurs bete, med mera.

Det är klart att man måste ta hänsyn till annat än bara betestillgången. Men gör man det, och har ett tillräckligt stort material är kalvarnas vikt en bra indikation om hur det står till. Och är betet inte tillräckligt måste älgstammen, eller för all del hjortstammarna, minska. Eller också måste mängden foder öka, säger Göran Örlander.

En stor och fin kalv. Men går det att reglera älstammens storlek efter hur mycket den väger? Foto: Jan Henricson