I arbetet som journalist handlar mycket av mitt arbete om kontakter med myndigheter. Onsdag den 6 september publicerades en artikel med rubriken ”Så fattas beslut om vinterns vargjakt”. Artikeln handlar om Naturvårdsverkets vägledning till länsstyrelserna inför deras kommande beslut om licensjakten på varg.

I vägledningen kör Naturvårdsverket oblygt över Sveriges riksdag. Riksdagen har beslutat om ett golv på 170-270 vargar i landet. Naturvårdsverket har helt sonika höjt golvet till 300.

Det finns också fler exempel på kreativa lösningar som verket hittat på, de flesta naturligtvis i syfte att försvåra vargjakten. För Naturvårdsverket är bra på att vårda de stora rovdjuren. Det hörs på namnet. Men det råder för mig stora tveksamheter om de klarar av att förvalta samma rovdjur.

Vi byter ämne och tittar istället på fjälljakten. Under den här veckan har flera artiklar som berört fjälljakten på statens marker publicerats på svenskjakt.se.

Här är det den statliga myndigheten Kommerskollegium som för andra gången bara i år försöker ändra det självklara i att jägare bosatta i Sverige eller jägare som har närmare anknytning till landet ska ha förtur till jakt på statens marker.

Som en raspig vinylskiva på repeat driver myndigheten sin agenda och hävdar att regeländringen strider mot EU-rätten.

Faktum är att redan 2006 hade Kommerskollegium bestämt sig om fjälljakten – att positivt särbehandla jägare med närmare anknytning till Sverige – strider mot EU-rätten.

Att EU-kommissionen DÄREFTER avgjort frågor som att jakt inte är en tjänst samt att det går alldeles utmärkt att i första hans upplåta jakt på statens marker till de som är bosatta i landet är ingenting som biter på statliga tjänstemän med en egen övertygelse.

Regeländringen om fjälljakten gjordes förresten av Sveriges regering. Också politikerna hänvisar till att den här frågan redan är avgjord inom unionen och nämner där bland annat Danmarks regelverk.

Men Kommerskollegium stirrar ändå stint ner i bordet, håller för öronen och tänker kanske ”att det här är fakta vi väljer att bortse ifrån”.

Jag citerar kollega Bernt Karlsson i hans tidigare krönika ”Vem bestämmer?” där han ställer frågan: Är det våra folkvalda politiker eller tjänstemännen som bestämmer?

Jag vill ta rygg på Bernt och också passa på att även jag ställa frågan: Vi väljer och avsätter våra politiker. Hur väljer vi och avsätter folk på statliga myndigheter?

Till sist. En eller ett par vargar ställer till kaos i Stockholms län just nu. Länsstyrelsen har inte tid att svara på frågor från media på grunda av arbetsbelastningen, storstadstidningarna pumpar ut nyheter om en varg som dödar en höna, springer på folks gårdar och uppträder oskyggt mot människor.

Välkommen till vardagen i vargbygd. Så här har vargar gjort i Värmland, Dalarna och Hälsingland i många, många år. Det är så det är att leva med varg.

Vare sig du bor hos mig eller i Stockholms län.