Jag kan försäkra honom och alla andra jägare att sanningen är den omvända, MP ”älskar” jägare som ser jakt som en del i vår kamp att skydda miljön och en levande natur.
När jag 1980 tog initiativ till bildande av Miljöpartiet, hade jag varit jägare i drygt tjugo år. Jag har förblivit jägare som partistyrelse- och riksdags- och EU-parlamentsledamot för MP.

Ingen fiende
Jag har aldrig kritiserats för detta inom MP, aldrig sett ett ”jaktfientligt” agerande av MP. I MP:s partiprogram heter det:
Det är viktigt att det ekologiska perspektivet sätts i fokus vid jakt och att naturvårdsintressen får företräde. Även djurskyddsaspekter ska beaktas. Jaktformer som utsätter djur för onödigt lidande ska inte vara tillåtna. Sverige ska hysa långsiktigt livskraftiga stammar av de fyra stora rovdjuren: varg, lo, björn och järv.
De flesta jägare jag känner (jag är med i flera jaktlag) skulle nog kunna skriva under på detta. Samtidigt finns förstås åsiktsskillnader i detaljer, såväl inom MP som mellan MP och en del jägare, till exempel om jakttider för fåglar och formerna för rovdjursjakt.

Marginella skillnader
När det gäller den heta frågan om licensjakt på varg kan jag fastslå: Miljöpartiet har inget emot viss skyddsjakt. MP har inte heller i princip sagt nej till licensjakt, det är en fråga om när man anser att vargstammen klarar licensjakt.
Miljöpartiet anser inte att tidpunkten nu är den rätta, andra anser motsatt.
Jag tror det är få seriösa jägare som anser att den här sortens marginella åsiktsskillnader betyder att MP ”hatar” alla jägare. Sanningen är att det vimlar av jägare i MP:s medlemskår.
Tror Magnus Eriksson att jag, som skjutit ett hundratal rådjur, ett dussin älgar och otaliga gäss, duvor, änder och harar, skulle ha ägnat mer än trettio av mitt liv åt ett parti som ”hatar” mig?
Per Gahrton
medlem SJF, aktiv jägare sedan 1959