Ett paradis för viltet. Och en insats för kulturmiljövården. På annat sätt går det inte att beskriva torpet Långviken vid småländska Tofteryd, någon mil öster om Skillingaryd.
Numera, vill säga. För något år sedan växte skogen tät utmed vägen som leder förbi torpet. Där marken en gång var öppen tack vare odlarens vedermödor hade skogen tagit över.
Men så fick Sören Svanström en idé. Tillsammans med bland andra jaktkamraten Simon Andersson drog han igång motorsågar och röjsågar i ett viltvårdsprojekt vars slutresultat är extraordinärt.

Många torp
Man kan kalla det en fortsättning på projektet Viltfoder i samverkan som bedrivs i Tofteryds-Svenarums älgskötselområde. För att beskriva det kort: Med målet att öka mängden foder och samtidigt minska betesskadorna har jaktlagen under några år planterat 45 000 tallplantor. 
– Man kan säga att jag gått från att vara älghatare till att vilja göra något åt saken. Det går, bara man ger sig tusan på det. Och på den vägen är det, säger Sören Svanström.
Ett sätt är det jättearbete som lagts ner vid Långviken. Igenvuxet, mörkt och tråkigt stod det där som en påminnelse om svunna tider. En inte alls ovanlig syn i den småbrutna småländska mellanbygden. Torp som Långviken finns det hur många som helst.
– Min mor är född på torpet, och jag har jakten där, så visst har jag lite extra känslor för platsen. När markägaren tyckte det var en bra idé att utnyttja torpet till en viltvårdsatsning var det bara att sätta igång, berättar Sören.

Förlängt torpets livstid
Jägareförbundet och länsstyrelsen var positiva, något som gett extra tyngd åt projektet. 
– Från länsstyrelsens sida ser vi positivt på sådana här initiativ. Vid torpmiljöer som denna finns flera intressen som knyts ihop och blir gemensamma och alla får en vinning av sådana här insatser. Samtidigt får flera personer en framtida koppling och en känsla för platsen, vilket ger en långsiktighet, säger kulturlandskapsantikvarie Åsa Thorsell på länsstyrelsen i Jönköpings län.
Nu har de många granarna längs med vägen som löper förbi torpet tagits bort. Kantzonerna har öppnats och lövträd som sälg, apel och körsbär har gynnats. Sälgsticklingar planterats och stora viltåkrar anlagts. Naturliga viltvårdsväxter som bärris och örter har börjat växa igen när ljus tillåts stråla ner till markskiktet.
– Om vi inte gjort något hade här varit granskog om 20 år. Nu kanske det här stället finns kvar om 50 år. Och det känns ju bra, konstaterar Sören.
Simon Andersson har lagt ner mycket arbete på Långviken.
– Jag jagar i laget. Och så ringer Sören när han behöver ha hjälp med någon ny idé som han fått. Men jag tycker det är roligt. På det här sätter gör man ju något konkret för viltet, säger han.
Och Sören Svanström fyller i:
– Tänk om alla jaktlag gjorde en viltvårdsinsats som samtidigt förlängde livstiden för ett hotat torpställe. Det skulle vara fantastiskt roligt.