Foto: Bernt Karlsson 

Av älgskinn framställs ett mjukt och smidigt läder som efterfrågas av konfektionsindustrin världen över. Älgskinn används även till möbelbeklädnad.

Men trots att älgskinnen utgör en så värdefull och eftertraktad råvara är betalningen inte särskilt bra. Som mest kanske 100 kronor för skinn från vuxna djur och 50 kronor för kalv. Sällan mer, oftast mindre. Det beror på att uppköparna betalar ett medelpris för alla råa, saltade älgskinn utan att i förväg ha granskat dem.

Skador

Många skinn som jägarna levererar uppvisar nämligen skador, ibland så allvarliga att hela skinnet måste kasseras. Även dessa skinn har uppköparen betalat för, vilket bidrar till att dra ner medelpriset. Ibland är också skadorna svåra att upptäcka i fält och uppenbaras först under beredningsprocessen.

Generellt kan man säga att över 90 procent av skadorna på älgskinn uppstår sedan älgen är död. Jägarna har därför goda möjligheter att själva påverka skinnens kvalitet och därmed på sikt även priset. Det kan därför löna sig att skapa rutiner för att tillvarata älgskinnen på rätt sätt.

Fem vanliga fel

De fem vanligaste felen som reducerar skinnkvaliteten är knivskador, hundbett, släpskador, skotthål (mer än två) och felaktig saltning.

När älgen ska flås är det viktigt att ta god tid på sig. Älgen ska bredflås, som det heter. Huvudsnittet läggs från underkäken ner till anusöppningen, som illustrationen nedan visar. På benen skär man först ett rundsnitt under knä- respektive hasled och lägger sedan flåsnitten in mot huvudsnittet.

Illustrationer: Elin Brander

Flåsnitten på frambenen ska följa benens framsidor, över -knäskålarna, och sluta mitt på bröstbenet. På bakbenen ska flåsnitten löpa längs benens baksidor och sluta vid ändtarmsöppningen. Huden runt anus snittas upp och svansbenet flås ut eller kapas vid en led.

Knivhål

De absolut vanligaste skadorna på ett älgskinn är just knivhål. Därför: stressa inte utan arbeta lugnt. Älgen är ju död och tar sig ingenstans!

När sidor och ben flåtts ner hängs djuret upp och skinnet bultas eller vinschas av kroppen. Halsen måste ibland knivflås. Man flår då ända ner mot öronen varefter huvudet skiljs från kroppen i översta leden och huvudet skärs bort från skinnet genom ett snitt bakom öronen. Även juver och könsdelar ska skäras bort.

Slösa med salt

När skinnet dragits av ska det bredas ut på marken. De flesta jaktlag brukar ha en särskild saltplats. Låt gärna skinnet svalna ett tag före saltningen.

Det salt som ska användas är så kallat stensalt. Lokala uppköpare brukar i allmänhet köra ut saltsäckar utan kostnad till sina jaktlagskunder som garanti för att skinnen ska bli ordentligt saltade.

Surskador

Älgskinnet breds ut på marken med hårsidan nedåt och täcks sedan med ett centimetertjockt lager salt. Börja med kanterna och släta till alla veck, så att saltet verkligen kommer in överallt. Gör det inte det uppstår så kallade surskador. Det är alltid bättre att salta för mycket än för lite. Särskilt tidigt på hösten. Beräkna att det går åt minst tio–tolv kilo salt till ett skinn från en vuxen älg och sex–sju kilo salt till en kalv.

När ett skinn är saltat och klart läggs nästa ovanpå och saltas på samma sätt. Efter jakten kan skinntraven täckas med en presenning som skydd för sol och regn.

Även för hjort

Rätt saltade och travade kan skinnen sedan ligga tills efter älgjakten, vilket är nödvändigt eftersom uppköparna inte kan köra alltför täta hämtningsturer.

Att konservera ett skinn med salt är en metod som kan tillämpas även för till exempel skinn av kron- eller dovvilt.