Rävfångst med tunnelfälla bygger på noggranna förberedelser i form av åtling, som bör inledas redan under sommaren medan fällan står öppen och säkrad.

Luckorna kan säkras på många olika sätt. Det bästa är att borra hål genom fällväggarna och trä igenom en rundstav (kvastskaft) som håller uppe luckan. När tunnelfällan står på plats och gillringen är injusterad är det dags att förbereda fångsten.

Luckorna kan säkras på många olika sätt. Det bästa är att borra hål genom fällväggarna och trä igenom en rundstav (kvastskaft) som håller uppe luckorna. Har fällan tak så kan saken också ordnas genom luckorna hängs upp med hjälp av karbinhakar i taket.

Det sämsta sättet är att stötta upp luckorna på käppar mot fällgolvet. Skulle en stötta falla bort kommer luckan att hänga sig sned och måste i värsta fall bytas ut.

Spärra luckorna
Misstänker man att fångstluckorna är så lätta att en räv eventuellt kan trycka sig ut, är det enkelt att förse fällan med luckspärrar i form av träklaffar som faller ner tillsammans med luckorna och låser mot stoppklossar på dessa. Luckspärrarna fästes med gångjärn i tvär slåar över fällan.

Generellt kan man säga att luckspärrar behövs till fångstluckor gjorda av entums-brädor. Är luckorna gjorda av grövre virke blir de så tunga att inte ens en grävling orkar lyfta dem.

Det är särskilt under inåtlingsperioden vi får bruk av det utrymme under fällans golv som vi skapade mellan reglarna som fällan står på. Den håligheten kan nu fyllas med kärnfoder, exempelvis korn eller havre. Fågelfrö går också bra. Påfyllningen sker från utsidan med hjälp av ett rör och en tratt.

Meningen är att säden ska dra till sig sorkar och möss som i sin tur ska locka räven att besöka fällan. Det skadar inte heller att lägga säd eller fågelfrö inne i fällan, gärna gömt under ett tunt lager halm. Fällan och platsen runt omkring ska vara intressant för räven att besöka året runt, och det är här skjutna kråkfåglar och skräpfisk bör hamna.

När jakten på ringduvor och råbock inleds ska naturligtvis allt slaktavfall läggas i eller utanför rävfällan. Under sommaren fungerar bitar av torkad fisk och hundfoder bra som beten. Det viktigaste är att rävarna vänjer sig vid att alltid kunna hitta någonting.

Stå ett stycke ifrån fällan och sprid betet med hjälp av kastskopa. En sådan kan enkelt förfärdigas genom att man skär botten ur en tom ketchupflaska. Så snart fällan gillrats och fångsten inletts ska emellertid all betning ske inne i fällan. Då ska räven nödgas gå in i fälltunneln för att hitta sin matbit. Det är därför viktigt att det alltid finns mycket bete i fällan.

Dragits ur fällan

Ett säkert tecken på att fällan haft rävbesök är att man hittar beten som dragits ut ur fällan och bort från densamma. Räven uppträder likadant vare sig den besöker en fälla eller en åtel. Den försöker tillskansa sig en rejäl bit, och drar sig sedan tillbaks med sitt fynd för att förtära det i lugn och ro på en skyddad plats.

Ur rävens synpunkt fungerar metoden bra ända tills den natt den råkar hugga tag i det bete vid vilken gillertråden är fäst. Då smäller det!

Vid rävfångst med tunnelfälla är betesgillring att föredra. Den fungerar på allt vilt utom lodjur. Anledningen till att räven smyger in i fälltunneln är ju också för att hitta en matbit. Det bete som fästes i gillertråden ska också vara ”matigt”. Bäckenbenet från
en styckad älg är perfekt och går dessutom bra att binda fast i gillertråden.

Själva gillertråden, alltså den tråd som förbinder betet med gilleranordningen på fällans utsida, kan vara en vanlig gavaniserad järntråd av ”kostängseltyp”. Den, som på försvarets överskottsförsäljning, hittar de små gröna rullarna med så kallad mintråd har dock för en billig penning tillgodosett behovet av gillertråd för överskådlig tid.
Tänk på att tråden mellan betet och utlösningsanordningen ska vara så kort som möjligt. Det är inte bra om räven kan dra betet mot någon av fällöppningarna eller flytta betet i sidled utan att fällan utlöser.

Vintertid kan det ibland hända att betet fryser fast i fällbotten. Det kan motverkas genom att man vid gillringen placerar betet på pinnar eller ett underlag av fågelvingar.

Att samla agn

Den legendariske fångstmannen Valdemar Bergstrand, Trappern kallad, fick en gång frågan om vad som är viktigast för en fångstman att tänka på. Att samla agn, svarade Trappern direkt.

Den vanligaste orsaken till utebliven fångst i en tunnelfälla ryms i det svaret. En fälla som under längre eller kortare perioder står tom på bete blir snart ointressant för traktens rävar, som då måste söka sig åt annat håll för att finna mat. Med tillgång till andra åtlar i grannskapet blir det också svårt att locka dem tillbaka.

Första fångsten!
Så en morgon har det hänt. Alla ansträngningar och förberedelser har äntligen gett resultat. Luckorna har fallit ner, fällan har fångat.

Den utrustning du nu behöver är en ficklampa och ett lämpligt vapen att avliva fångstdjuret med. Allra bäst är en grytrevolver eller grytpistol kaliber .22. Sitter det en räv i fällan brukar en omisskännlig rävlukt ge sig tillkänna så snart man kommer nära. En titt ner genom avfångningsluckan ger besked.

Är det en räv ligger den och trycker i något hörn och möter vår blick när vi lyser på den. En grävling är mera obekymrad. Den kan till och med ligga hoprullad och sova.

Luckan på taket

Avfångningsluckan ska sitta uppe på taket så att man kan se ner i fällan och alla dess hörn. Det gör också att avfångningsskottet riktas mot fällans golv istället för längs med fällan.

Vid avlivning av fällfångat vilt – räv, grävling, mink och mård – ska skottet riktas mot den så kallade korspunkten. Det är en punkt som bildas av tänkta linjer från det fångade djurets öra till motstående öga.

När räven eller grävlingen avlivats är det bara att öppna fällan och dra ut den. Därefter ska fällas åter gillras och hela inmatningsproceduren startas om. En fångad räv äter aldrig av betet i fällan. En grävling sätter däremot i sig så mycket den förmår.
Under alla omständigheter kan det vara klokt att byta bete och vid behov även gillertråden. Därefter gillras fällan på nytt och fylls på med agn.

Eftersom vi befinner oss mitt i fångstsäsongen ska fortfarande allt bete serveras inne i fällan. Blodflödet efter den avfångade räven eller grävlingen inne i fällan har ingen betydelse. Det som avskräcker traktens rävar att besöka fällan dagarna efter fångst och vittjning är den lukt vi själva lämnat kvar där. Efter ungefär en vecka är emellertid fällan avvittrad och en ny räv kan gå in.

Det är emellertid inte bara räv och grävling som kan fångas i en tunnelfälla. Vanliga bifångster är mårdar, kråkfåglar och igelkottar.

Hund- och kattbesök

Även tamdjur som hundar och katter kan gå in i fällan och det sker ofta under dagtid. Därför är det klokt om fällan står så till att man enkelt kan se till den både morgon och kväll. Om fällan haft hundbesök sitter hundlukten kvar ett tag och avskräcker räven från att gå dit.