Nationalparker skyddar tjuvjägare
Idag, fredag, försvarar Grimsö-forskaren Geir Rune Rauset sin doktorsavhandling Life and Death in Wolverines vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Rauset och hans kollegor har studerat järv, lo och björn i norra Sverige. Bland annat har man tittat på förekomsten av illegal jakt och drar slutsatsen att våra stora nationalparker skyddar tjuvjägare, snarare än rovdjuren.
Jägareförbundets vilt- och naturvårdsstrateg Fredrik Widemo är en av de tre forskare som sitter i betygsnämnden som ska bedöma avhandlingen.
Rauset och hans kollegor visar att tjuvjakten på järv, lo och björn är högre inom nationalparkerna än utanför, säger Fredrik Widemo.
Forskarna menar att det är en effekt av att man har viktiga kalvningsområden för ren inom parkerna, samtidigt som det bara är renskötare som får köra skoter där. Det finns uppenbara konflikter mellan rennäringen och rovdjursförvaltningen i synen på vilka problem som finns och vad som är acceptabelt. Samtidigt är risken liten att eventuell tjuvjakt upptäcks.
Lokal acceptans är nyckeln
Rauset lyfter i sin avhandling bland annat fram betydelsen av att skapa lokal acceptans för förvaltningen. Det är inte heller bara i Sverige forskare sett att rovdjursförvaltningen kan fungera minst lika bra utanför skyddade områden.
Anledningen är att man där ofta tvingas kompromissa mellan olika intressen. Detta skapar acceptans inom lokalsamhället och ger förutsättningar för en långsiktigt hållbar förvaltning av rovdjur i kombination med pågående markanvändning.
Skillnader mellan Sverige och Norge
Avhandlingen jämför även rovdjursförvaltningen mellan Sverige och Norge, och det finns stora skillnader. Rauset visar att man har dubbelt så många reproducerande järvhonor i Sverige som i Norge, men att den lagliga norska avskjutningen är tio gånger så hög som i Sverige. Det är dock inte bara förvaltningsmålen som skiljer mellan länderna, och tjuvjakten på järv är också högre i Norge.
Fredrik Widemo |
I Sverige får rennäringen kompensation för antalet reproducerande järvhonor, vilket är de viktigaste individerna för populationstillväxten, säger Fredrik Widemo.
I Norge får man istället kompensation för de skador som uppstår, precis som det var tidigare i Sverige. Rauset visar att tjuvjakten på reproducerande honor är lägre i Sverige än i Norge, och drar slutsatsen att det beror på det ändrade förvaltningsgreppet.
Enligt Fredrik Widemo behövs mer kunskap om effekterna av olika typer av förvaltningsåtgärder.
Även i de fall vi förstår biologin saknas ofta just förståelse av hur förvaltningen fungerar i praktiken, när olika intressen ställs mot varandra. Det börjar låta tjatigt, men det tål fortfarande att upprepas att framgångsrik viltförvaltning handlar mer om att förvalta människor än djur, säger Fredrik Widemo.
Läs mer:
Sammanfattning av avhandlingen Life and Death in Wolverines.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.