Jägare underlättar fågellivet i fjällen
Jägare i Norrbottens fjällkommuner sätter nu ut hundratals fågelholkar för att främja häckningar för både jaktbara och icke jaktbara fågelarter. Det är en stor satsning på viltvård som blivit möjlig tack vare pengar från jaktkortsförsäljningen på statens mark ovan odlingsgränsen.
På statens mark ovan odlingsgränsen sker nu en stor satsning på viltvård.
Länsstyrelsen beslutade i fjol att lämna ett bidrag för viltvårdsfrämjande verksamhet till Jägareförbundet Norrbotten med 152 680 kronor som fördelats till länets jaktvårdskretsar i Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna.
I grund och botten är det jägarna själva som bekostar viltvården eftersom bidraget kommer från intäkterna från upplåtelsen av jakt på statens marker ovan odlingsgränsen.
Niklas Lundberg, jaktvårdskonsulent i Norrbotten, har varit lite av spindeln i nätet för projektet.
Den viltvårdande jägarkåren
– Viltvårdsprojektet är ett lysande exempel på en god samverkan mellan länsstyrelsen och Jägareförbundet med sina engagerade fjällkretsar. Den viltvård vi nu ser är essensen av ideella krafter från den viltvårdande jägarkåren. Vi är alla skyldiga dessa jägare ett stort tack för deras insatser för såväl det jaktbara som icke jaktbara viltet, säger han.
Pengarna till projektet har gått till inköp av mesholkar, knipholkar och pärluggleholkar. Dessutom kan kretsarna betala ut en premie till de jägare som ägnar sig åt predatorkontroll, det vill säga fällfångst på mård och vak- och lockjakt på rödräv.
Grusbakvalar
I Jokkmokk vill kretsen att det byggs 15 grusbakvalar för skogshöns. Därför betalas en liten premie ut till de som vill göra en sådan insats.
Niklas Lundberg påpekar att alla åtgärder ska dokumenteras och följas upp. Som exempel läggs koordinater in för alla holkar som sätts upp.
– Fällfångst av mård och mink i fjällen och i fjällnära områden har stor effekt på såväl jaktbara som icke jaktbara arter. Minken, till skillnad från skogsmården, påverkar även vattenlevande djur, bland annat grodor. Rödräv är en art som historiskt sett inte förknippas med alpina områden – men människans ökande närvaro tros främja rödräven vilket medfört en ökad konkurrens mellan rödräven och fjällräven. Jakt på rödräv i alpina områden ger positiv effekt även för fjällgåsen. Lockjakt på rödräv, men också vakjakt, är jaktformer som bör stimuleras, säger Niklas Lundberg.
Underlätta rävjakten
Han får medhåll av Mikael Sidér, ordförande för Jägareförbundet Kiruna.
– Vi i Jägareförbundet ska vara de som leder viltvårdsarbetet i Sverige. Nu är både fjällräven och fjällgåsen starkt hotade och därför borde även länsstyrelserna underlätta jakten på rödräv ännu mer, säger han.
Jonny Mella, Kiruna, har den här säsongen tillsammans med en jaktkompis fällt trettiotalet rävar på en åtel i utkanten av Kiruna.
– Det borde vara lättare att få dispens för att frakta kulvapen i klass 1 och klass 2 på snöskoter. Det är många jägare som pimplar på vintern. Tänk om de kunde få möjlighet att ta med ett kulgevär och sitta och locka räv på kvällen.
Mesholkar
Jonny Mella och Mikael Sidér är den här dagen ute med skotrarna vid foten av fjällen några mil väster om Kiruna för att sätta ut både mesholkar och knipholkar. Även Dennis Andersson, Mikael Jonasson och Krister Määttä deltar i viltvårdsarbetet.
De har fyllt en skoterpulka med både mes- och knipholkar som de nu ska sätta upp på de små öarna i Holmajärvi som ingår i Kalixälvens huvudavrinningsområde. Cirka tre mil längre västerut tar den 43 mil långa Nationalälven sin början, vid foten av Kebnekaise. Den här dagen är dock Sveriges högsta bergmassiv täckt av ett moln. Vi kan bara ana henne där inne, i det vita omhuldade duntäcket.
Snön är lös på Holmajärvi och når upp till midjan på Mikael Sidér när han hoppar av skotern för att hämta en knipholk i kälken.
Viktig roll
Mikael Jonasson hjälper till att hålla upp holken medan Mikael skruvar fast den i den knotiga tallen på ön.
– Jägareförbundet har en viktig roll att informera om viltvård. Det är ingen annan som gör det, säger Mikael Sidér och lägger ner skruvdragaren i skoterpulkan.
Skotrarna kämpar sig fram genom lössnön till nästa lilla holme. Den här dagen sätter jägarna ut två knipholkar och två mesholkar.
Färre knipor
De är bekymrade över att knipor och gräsänder minskat i antal.
– Skator och kråkor går förmodligen hårt åt äggen, säger Krister Mättää.
Efter att holkarna satts upp samlas gänget vid en kaffeeld. Där grillas det korv och diskuteras hur kretsen ska få fler att engagera sig.
Alla är eniga om att försöka jobba gentemot skolor och ungdomar. Någon lanserar en idé om en viltvårdsdag dit folk får komma och hjälpa till med viltvård, vilket ger kretsen en möjlighet att träffa både redan befintliga medlemmar i Jägareförbundet, men också sådana som kan tänka sig att bli medlem.
– Det gäller att visa att det lönar sig med viltvård, säger Jonny Mella.
– Ja, och att öka medvetenheten hos jägarna om vikten av att bedriva viltvård, tillägger Mikael Sidér, som också konstaterar att det är kretsarna som måste göra grovjobbet med att locka nya medlemmar till Jägareförbundet.
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.