Anders Hedström är kanske mest känd för fällor och foderautomater, men just nu är han i färd med att testa en vildsvinsskrämma.

Rätt skött och placerad är en tunnelfälla av värmlandstyp ett mycket effektivt fångstredskap för räv och grävling.

Väldigt få fällor av äldre modell klarade sig ­igenom 1980-talets fälltester. En som gjorde det är stock­fäll­an för mård med beteckningen S19. Enligt många är det också den mest fångstliga av alla mårdfällor.

Ett bra sätt att arrangera en mårdfälla med tramputlösning är att ställa den på en hylla. En sådan är enkel att tillverka. Allt som behövs är några bräd­lappar och en skruvdragare.

När tunnelfällan står på plats och gillringen är injusterad är det dags att förbereda fångsten.
Till skillnad från exempelvis mink och mård går räven inte in i fällan av pur nyfikenhet. Den måste lockas med bete.

En välbyggd, strategiskt placerad och rätt skött tunnelfälla är ett utmärkt hjälpmedel när det gäller att hålla traktens rävstam inom rimliga gränser.
Första frågan som brukar inställa sig när den nya fällan är klar är var den ska stå.

När Jörgen Wågenberg i Tranås fick oönskat besök i trädgården av en grävling tillkallade han kommunens jägare som snart fångade den.

Mårdfångst med stationära fällor kräver noggrann inåtling. I motsats till exempelvis en rävfälla är en mårdfälla vanligtvis för liten för att man ska kunna lägga åtelmaterialet inne i fällan. Den så kallade dragåteln måste därför placeras vid sidan om.

Vid säsongens slut i år hade Magnus Johansson i Mörbylånga fångat 19 mårdar. Ett anmärkningsvärt resultat, eftersom Magnus bedriver sin mårdfångst vid stranden av Kalmarsund.