Öppet brev till Torsten Mörner.

Som ordförande i Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik anser jag att vi alltid har haft ett bra samarbete med Svenska Jägarförbundet, och vi har för avsikt att fortsätta med det gemensamma arbetet för att kunna bedriva jakt i vargområdena.
Det är då med stor besvikelse och ilska vi noterar att en anställd på jägarförbundet uttalande sig i NWT.s jaktbilaga i lördags och säger. Relationen mellan jägare och varg beskrivs nu som hanterbar. Eftersom det finns älgar är det ingen stor konflikt. Det största problemet är att vargar tar jakthundar. Jag kan med bestämdhet bekräfta motsatsen, och efter många upprörda telefonsamtal, skriver jag detta brev. Numera är det få som törs släppa sina hundar, därför verkar det vara lugnt. Sanningen är motsatsen, det kokar av ilska hos hundfolket.

Mina kunskaper från föreningslivet säger mig att man ska lyssna på medlemmarna; inte tala om för dem vad de ska tycka. Det är dags att agera och informera era anställda att vi inte har någon anledning att vara medlemmar  i förbundet längre, om ni inte lyssnar på oss. Eller gäller fortfarande det klassiska uttrycket att den som inte vill ha varg ska inte vara med i förbundet som så bekant uttrycktes i Åseda år 2000.
Under tiden som jag skriver detta brev ringer telefonen, och jag får beskedet att  en hund vargdödats några mil västerut, i går togs också en i östra delen av området. Vi är många som väntar på att få svar: varför betala över 500 kronor när man inte längre kan jaga.
Man förstår att medlemmarna tycker det är hopplöst när de vänder sig till oss och ber om hjälp att påverka er i ert fortsatta arbete med rovdjuren.
Jakten är till stora delar förlorad, och många av era medlemmar får nu lägga jakten åt sidan. När man sen hör från er att vi numera accepterar vargförekomsten, tappar man allt förtroende för Jägarförbundet.
Folkaktionen Ny Rovdjursföreningen
Inge Johansson

Svar på tal

I ett öppet brev till Torsten Mörner daterat 2009-10-07 beskriver Inge Johansson, ordförande i Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik, sin besvikelse över ett uttalande från en av Jägareförbundets tjänstemän i NWT:s jaktbilaga
För det första vill vi peka på att det citat som Inge Johansson återger i sitt brev inte överensstämmer med vad som står i den refererade artikeln. Det som tolkats av journalisten och återges i artikeln har sammanblandats med ett rent referat sagt av den utpekade tjänstemannen. Inge Johansson slutsats av denna feltolkning blir att Jägareförbundet skulle ta lätt på problemet med att vargar tar hundar och den påverkan vargstammen har på jägarnas möjlighet att bedriva jakt.

Det skulle vara bra om Inge Johansson vägde in det faktum att vi fått paragraf 28 permanentad och utökad precis i enlighet med de krav som finns i Jägareförbundets handlingsplan för varg samt i förbundets rovdjurspolicy. Vi kommer också den 21 oktober att få en ny rovdjurspolitik som innebär ett tak för vargstammen, förvaltningsjakt på varg samt ett kraftigt regionalt inflytande när det gäller våra rovdjur.
De senaste åren har Jägareförbundet lagt ner oerhörda krafter på att få tillstånd en förändring av rovdjurpolitiken och den situation som råder ute i jaktmarkerna, speciellt med utgångspunkt från vargens påverkan. Vi har reviderat vår policy samt våra handlingsplaner för samtliga stora rovdjur, vi har, som sagt,  lyckats få till en förbättrad paragraf 28 samt en ny rovdjursproposition som, även om man än kan önska mer, är ett stora steg i rätt riktning.

Med dessa klara resultat i ryggen och när vi dessutom ser ljuset i tunneln, är det anmärkningsvärt att de som har samma viljeinriktning som oss ägnar tid åt att dissekera hur enskilda uttalanden i press ska tolkas och åt att ifrågasätta vår viljeinriktning. Svenska Jägareförbundet, med nästan 200 000 medlemmar, jobbar hårt för att ta tillvara sina medlemmars intressen. Att vi sedan lever och verkar i ett samhällssystem med lagar, direktiv, myndighetsbeslut och politiska processer måste man hantera på ett seriöst sätt. Vi kan heller inte frigöra oss från vad andra organisationer och allmänheten tycker och tänker om vårt sätt att hantera olika frågor. Vilket givetvis inte hindrar oss från att agera i den riktning vi vill att viktiga beslut ska tas, även om resultatet inte alltid blir det som den enskilde medlemmen önskar.

Svenska Jägareförbundets syn på rovdjurspolitiken ligger fast i vår policy och våra handlingsplaner och är fastställda av förbundsstämman respektive förbundsstyrelsen i en demokratisk process. Frågorna bereds numera i det inrättande rovdjursrådet med representanter från de mest berörda länsföreningarna innan beslut tas av förbundsstyrelsen. Vi törs därför säga att förankringsprocessen i Jägareförbundet är bättre än inom många andra förbund.
Jägareförbundet har initialt aldrig gått ut och kritiserat andra förbund eller organisationer som jobbat i samma riktning som oss i rovdjursfrågan och ifrågasatt deras ställningstaganden eller uttalanden från olika företrädare. Denna strategi har en mycket enkel bakgrund. Ska vi klara hem en vettig rovdjurspolitik i framtiden med utgångspunkt från hur många vi är i ett nationellt och internationellt perspektiv så har vi inte råd att kasta sten på varandra.
Vi håller också hårt på en annan princip i rovdjursfrågan och det är vikten av att visa tillit till varandra på olika nivåer, nationellt kontra regionalt samt mellan tjänstemän, förtroendevalda och vanliga medlemmar. En lika svår som nödvändig sak för att kunna nå framgång.

Inge Johansson avslutar med att ifrågasätta varför man ska betala medlemsavgiften till Jägareförbundet. Svaret är lika självkart som att man betalar till Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik. Man vill förändra saker och ting som man tycker är fel. Däremot kan man ställa samma fråga till Folkaktionens medlemmar. För vad har Folkaktionen lyckats med som inte Jägareförbundet lyckats med?
Torsten Mörner
Ordförande Svenska Jägareförbundet

Torbjörn Lövbom
Ordförande i Svenska Jägareförbundets Rovdjursråd