Tre mycket viktiga utredningar som Naturvårdsverket ligger bakom har nu rapporterats till regeringen. Tanken är att rapporterna ska ligga till grund för regeringens kommande rovdjursproposition, som ska läggas innan sommaren.
Men eftersom Naturvårdsverket fått kort tid på sig håller inte dessa den tydlighet som man kunde förvänta sig. Bland annat saknas helt hur rovdjuren påverkar lantbrukare, jägare och människor i allmänhet.
När det gäller vargarnas genetiska status har några tidningar kommit över forskarnas förslag som innehöll en stor spännvidd på åtgärder som kunde genomföras.
Allt från att hämta vargar från den finsk-ryska stammen och plantera in dessa i landet till inseminering av vargtikar har föreslagits.
Men verket föredrar en mer försiktig linje.
Istället för inplantering av vargar vill man att de som vandrar in i landet på naturlig väg ska överleva och kunna vandra ner till den mellansvenska vargstammen. Genom detta skulle stammen årligen kunna få tillskott med färska gener. Men förslaget är inte enkelt att genomföra. Vägen ner till Mellansverige kantas av renskötselområdet. Och kombinationen varg och ren är svår att lösa.
Vi förespråkar naturlig invandring av varg och att insatser görs för att underlätta vandringen genom Sverige. Vi bedömer att det inte går att få acceptans för att flytta vargar från utlandet, ett sådant förslag skulle riskera att försämra förtroendet för rovdjurspolitiken, säger Susanna Löfgren chef på Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet.
Med bland annat hjälp av höjda ersättningar till samerna, för rovdjursskador, hoppas verket att invandringen ska lösa problemet med att få vargarna att vandra ned i landet.

Regional förvaltning
Naturvårdsverket föreslår också att länsstyrelserna får utökat ansvar för beslut av förvaltningsjakt och skyddsjakt. Det gäller såväl varg, björn som lodjur.
Men det finns ett antal krav på hur detta ska fungera. Vargstammens miniminivåer för län, ett nytt rovdjursförvaltningsområde (syd, norr och mellansvenska) måste vara uppfyllda för förvaltningsjakt ska kunna beslutas om. Därtill måste stammen växa för att kunna nå en gynnsam bevarandestatus.
Men det blir inte ett ökat lokalt inflytande över rovdjuren för lokalbefolkningen. Ett nytt viltförvaltningsråd ska instiftas och ersätta rovdjursgrupper och viltvårdsnämnd. Men rådet blir bara rådgivande. All beslutanderätt ligger i händerna på tjänstemän och landshövding.

Förvaltningsjakt på varg
När det gäller en försiktig småskalig jakt på varg anger Naturvårdsverket att det finns utrymme för förvaltningsjakt om stammen fortsätter att öka i antal. Det är hur många lyckade föryngringar och invandring av nya vargar som avgör hur omfattande jakten skulle bli inte hur många vargar det finns i respektive varglän.
Men Naturvårdsverket påpekar att skyddsjakt på skadegörande individer är viktigast. Först efter att hänsyn är tagen till de uttag som gjorts vid skyddsjakten kan viss förvaltningsjakt tillåtas.
Beslut om skyddsjakt och förvaltningsjakt på varg kan tas av länsstyrelsen om vissa villkor uppfylls.
Följande kan Naturvårdsverket delegera till länsstyrelserna:
1) Delegera samtliga beslut om förvaltningsjakt och skyddsjakt efter de arter som förekommer i antal som överstiger länets fastställda miniminivå och rovdjursförvaltningsområdets miniminivå för den aktuella arten.
2) I begränsad omfattning delegera beslut om skyddsjakt till län med reproducerande
stammar där antalen understiger fastställda miniminivåer eller där miniminivåer saknas.

Jägareförbundet är långt ifrån nöjt.
Efter att ha skummat igenom redovisningarna känns det som att den svenska rovdjursförvaltningen helt är i händerna på genetiska räknenissar och byråkrater. Människan (jägare, lokalbefolkning, lantbrukare och andra) är inte en del av rovdjursförvaltningen, som sakta men säkert nu etableras som industri och födkrok för ett ständigt växande antal forskare och byråkrater statliga på statliga myndigheter.
För närvarande saknas en modern politisk färdväg. Den gamla har nu snart tio år på nacken. Många människor har satt stor tilltro och hopp till regeringens vägval om regional rovdjursförvaltning och tankar om förvaltningsjakt på varg. Jag är rädd för att verkets redovisning inte bär tillräckligt långt i den vägen. Nu krävs från regeringen sida en omedelbar politisk reaktion och tydlighet, säger generalsekreterare Håkan Weberyd,

Kritik från riksdagsmän
Även riksdagsmän har haft synpunkter på utredningen. Starkast har Bengt-Anders Johansson (m) reagerat:
Naturvårdsverkets förslag kan inte bli beslutsgrundande.
Han efterlyser att begreppet toleransnivå införlivas och att det blir ett större inflytande för de personer som bor och verkar i rovdjursområden.
Jag beklagar att Naturvårdsverket hänger kvar i den gamla rovdjurspolitiken och inte har uppfattat de ambitioner som den nya regeringen har, säger Bengt-Anders Johansson.
Magnus Rydholm