De få tilläggsyrkanden eller motförslag som kom upp rörde detaljer och nyanser. Att rovdjursfrågorna skulle vara på väg att splittra förbundet kunde inte märkas. Överläggningarna präglades i stället av en ökad samsyn, vilket möjligen kan förklaras av att rovdjuren fortsätter att breda ut sig. Varg, björn och lo har blivit en realitet för allt fler jägare.
Salaortens jaktvårdskrets och Jägareförbundet Västmanlands motion om tidigare jaktstart på lodjur och högre tilldelning bifölls av stämman. Förbundsstyrelsen fick i uppdrag att fortsätta ansträngningarna för att uppnå detta mål. Gerd Nilsson, Göteborg och Bohus län, hade ett tilläggsyrkande om fällfångst från 1 februari och Torbjörn Lövbom, Västerbotten, ville hänskjuta frågan till forsknings- och förvaltningsgruppen, men stämman biföll förbundsstyrelsens hemställan.
Lars-Göran Lövgren hade också ett tilläggsyrkande om att inrätta ett rovdjursråd, men kom sams med presidiet om att ta upp den frågan under punkten uttalanden.
Förbundsstyrelsen fick också i uppdrag att noga bevaka frågeställningar kring behovet av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning i anslutning till rovdjursfrågorna. Detta efter en motion om människors attityder till rovdjuren från Äppelbo jaktvårdskrets och Jägareförbundet Dalarna.
Samma motionär hade också inlämnat en motion med rubriken En sann bild av verkligheten, med krav på att jägarnas företrädare inte ska ta över eller okritiskt upprepa de ord och uttryck som rovdjursfanatiker och oseriösa myndighetsrepresentanter använder. Vargen är exempelvis ingen utrotningshotad art, trafikolyckor och vådaskott kan inte jämföras med vargangrepp och vargar blir inte snälla när deras revir funnits en tid det är jakten med löshund som upphört!
Förbundsstyrelsen hade i sitt yttrande anfört att man delar motionärens uppfattning om att rovdjursdebatten innehåller både felaktigheter och påståenden som knappast gynnar utvecklingen mot en bättre rovdjurspolitik, men att det i grunden ofta handlar om att människor har olika värderingar och att det är viktigt att skilja på värderingar och fakta. Med detta ansågs motionen besvarad.
Malungs jaktvårdskrets och Jägareförbundet Dalarna hade motionerat om en varginventering med DNA-teknik. Att få fram tillförlitliga uppgifter om vargstammens storlek är viktigt, men förbundsstyrelsen hade ställt sig tveksam till om DNA-tekniken är rätt metod och ville initiera en utredning i frågan. Stämman gick på förbundsstyrelsens linje.
En liten debatt blev det i alla fall med anledning av motionen från Rättviks jaktvårdskrets om en ändring i jaktlagstiftningen så att det åter bli möjligt att döda stora rovdjur som kommer in på gård eller i trädgård. Jägareförbundet Dalarna hade antagit motionen i så måtto att man ska verka för att den tidsbegränsade ändringen av paragraf 28 som innebär rätt att döda rovdjur som är i färd med att angripa tamdjur även ska gälla efter 1 maj 2009. Även förbundsstyrelsen ville behandla motionen så.
Lars-Erik Kalles, Dalarna, och Lennart Johannesson, Värmland, menade båda att det var viktigt att kunna ta bort rovdjur som åsidosatt sin naturliga skygghet för människan. Generalsekreteraren Håkan Weberyd tog dock till orda i denna fråga och menade att man måste vara realistisk. Paragraf 28 är redan starkt ifrågasatt som det är idag och ansträngningarna måste i första rummet gå ut på att slå vakt om den innan man sträcker sig efter mer. Det blev också stämmans beslut.
Krokoms jaktvårdskrets hade motionerat om förlängd jakttid på björn till den sista oktober. Även förbundsstyrelsen var inne på samma linje men frågan ska först beredas av förbundets forsknings- och förvaltningsgrupp.
Någon riktad jakt på björnungar, som Hammerdals jaktvårdskrets och Jägareförbundet Mittnorrland motionerat om, ville inte stämman gå med på. Däremot blev det bifall till motionärens och förbundsstyrelsens förslag att arbeta för att avkriminalisera misstag då årsungar av björn fälls oavsiktligt.
Peter Eriksson, Mittnorrland, påpekade att en likalydande motion varit uppe förr och att förbundsstyrelsen svarade likadant då utan att det hänt någonting. Riksjaktvårdskonsulent Hans von Essen lovade att kravet på avkriminalisering skulle tas med i årets björnjaktsansökan.
Bernt Karlsson

Ingen ny organisationsutredning
Orsa jaktvårdskrets hade motionerat för att få till stånd en utredning om förbundets organisation, i första hand om hur personalen ska vara organiserad.

Man ville också ha en utredning om beslutsprocessen inom förbundet, eftersom man tydligen inte tycker det är klart hur och var olika beslut tas och genomförs.
Man ville också få till stånd en utvärdering av förbundets bruk av medlemsmedel. Gör vi rätt saker och gör vi sakerna rätt? skrev man i motionen.
Dalarnas Lars-Erik Kalles förklarade att bakgrunden förstås var den organisationsförändring som gjordes för ett par år sedan.
Jag tycker att en liten översyn av organisationen aldrig skadar, sa Kalles och yrkade bifall.
Förbundsstyrelsen ville avslå motionen med ett undantag, nämligen styrelsen skulle få i uppdrag att analysera hur information rörande beslutsprocesserna på bästa sätt ska nå ut till medlemmarna.
Både Sören Larsson, Sörmland, och Lars-Göran Lövgren, Stockholm, yrkade bestämt avslag på hela motionen, och så blev stämmans beslut.
Bertil Lundvik

Inget krav på deltagande konsulenter
En motion från Roland Sandstedt antagen av Eksjö jaktvårdskrets och Jägareförbundet Jönköping argumenterade för att länsansvarig jaktvårdskonsulent ska kallas till Jägareförbundets årsstämmor och att detta ska säkras genom stadgeändringar.
Förbundsstyrelsen förklarade i sitt yttrande att man delar motionärens principiella hållning rörande den länsansvariga konsulentens roll, men att det inte ska stadgeregleras vilka ur personalen som ska inbjudas till stämmorna.
Och man fick stämman med sig. Motionen avslogs.

Votering om älgjakttiden
Vem ska bestämma jakttidens längd? Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket?

Det var principfrågan i en motion från Norrbotten, inlämnad av Inge Öhrnerling och Tage Öhman och som antagits av både Piteå jaktvårdskrets och Jägareförbundet Norrbotten.
Bakgrunden till motionen är bestämmelsen att licensjakttidens längd ska vara minst 70 dagar, vilket innebär att snödjupet i Norrbottens inland och fjälltrakter hinner bli så stort att älgvandringen startar. De älgar som sparats på ett jaktområde i riskerar då att beskattas än en gång när de gått ner till sina vinterområden. När beslut om kortare jakttid överklagats har de regelmässigt bifallits av Naturvårdsverket.
Förbundsstyrelsen hade besvarat motionen med att problem inom älgförvaltningen inte i första hand ska åtgärdas med avkortad jakttid utan genom ett produktionsanpassat älgjaktssystem samt att motionärernas förslag i alla händelser bör anstå tills ett nytt förslag till älgjaktssystem tagits fram.
P-O Bergström, Norrbotten, stred tappert för motionen och menade att det i första hand ändå var en principfråga. Alla beslut om viltförvaltning bör föras ner på så lokal nivå som möjligt och att det då är rimligt att länsstyrelsen också bestämmer älgjakttidens längd. Frågan gick ända till votering men där segrade förbundsstyrelsens linje.
Hagfors jaktvårdskrets och Jägareförbundet Värmlands motion om att starta ett älgbetesprojekt vann stämmans gillande. Förbundsstyrelsen fick i uppdrag att arbeta vidare med frågeställningen kring mö
jligheten att låta jaktlag nyttja kraftledningsgator för produktion av viltfoder.
Förbundsstyrelsen ska också fortsätta att driva frågan om en revidering i fågelskyddsdirektivet i syfte att öppna för allmän jakttid på korp. Detta sedan årsstämman bifallit en motion från Mariestad-Töreboda jaktvårdskrets.
Stämman biföll även motionen om längre jakttid på rådjur som inlämnats av Olle Nordlander, Sundsvall, och tre jakthundklubbar. Förbundsstyrelsen fick i uppdrag att utreda möjligheterna till rådjursjakt i januari i Västernorrland och Jämtland.
Ronneby södra jaktvårdskrets fick också igenom sin sälmotion. Förbundsstyrelsen ska verka för att sälstammarna i svenska vatten ska förvaltas med jakt när bestånden är tillräckligt stora men att skyddsjakt ska kvarstå som en möjlighet att lokalt begränsa skador på fiske och fiskredskap.
Förbundsstyrelsen ska också se över frågan om skyddsjakt på grågås och föreslå den ändring som bedöms lämplig. Detta med anledning av en motion från Börje Karlsson som antagits av Ronneby södra jaktvårdskrets med krav på samma skyddsjaktbestämmelser för grågås som för kanadagås.
Bernt Karlsson