Ung jägarlycka när en mink fångats i en så kallad Ihjäl-fälla. Foto: Olle Olsson

Ung jägarlycka när en mink fångats i en så kallad Ihjäl-fälla. Foto: Olle Olsson

Tre fångstliga B

Den som vet med sig att jaktmarkerna hyser mink kan med fördel ägna några sommardagar åt att planera minkfångsten. Börja med att leta efter bra fångstplatser.

Erik Axel Karlfeldt varnade i en ung lantmans tänkebok för fem farliga F, där första F:et stod för fogden och det andra för fjärdingsman. Sedan följde flaskan, flickan och till sist fan själv. Den som vill göra någonting åt minken på sina marker har tre fångstliga B att förlita sig till.
Det första B:et står för broar, det andra för bryggor och det tredje för båthus.
Sådana byggnationer i eller intill vatten har en stark dragningskraft på minken. Här tar den gärna sin daglega och kan till och med sätta bo och yngla om den hittar ett passande krypin.

Sommarens förberedande spaningsarbete går därför ut på att hitta sådana platser, och det behöver inte nödvändigtvis vara en bro, brygga eller båthus. Det kan också vara en dammbyggnad, brotrumma, stenkista, båtlänning eller bara en enkel spång.

 

Snoka runt

Karaktäristiskt för minken är nämligen böjelsen att stanna upp och snoka runt på sådana platser samt springa på föremål som ligger i eller strax ovan vattenytan.

Minken är lovlig hela året, men det är mera en formsak sprungen ur det faktum att minken är en främmande art i vårt land. Jägaretiskt måste den emellertid betraktas som vilket villebråd som helst, varför ingen jakt och fångst bör bedrivas under maj–juni. Vid den tiden har de flesta minkhonor diande ungar att dra försorg om.

 

Ungminkar lätta att fånga

Redan i slutet av juli eller början av augusti är det emellertid dags att gillra fällorna.

Fångsten inriktas då i första hand på ungminkar som är orädda, nyfikna och lätta att fånga. Kullen håller fortfarande ihop vid den här tiden men börjar göra allt vidlyftigare utflykter längs stränderna, ofta under honans ledning. Med litet tur kan man fånga hela gänget.

Senare under hösten splittras kullen. Ungminkarna ska då etablera egna revir och färdas flitigt längs vattendragens stränder.

I god tid före fångstsäsongen kan fällorna ställas på plats men utan att gillras. Det har det goda med sig att de hinner avvittras och uppfattas som ett naturligt inslag.

I bästa fall kanske till och med minkarna lär sig att det går att passera genom fälltunneln utan att det inträffar några otrevligheter.

 

En bra minkfälla

Utvecklingen inom minkfångsten har gått från fällor som fångar minken levande till så kallade slagfällor. Det har praktiska orsaker.

En fälla för levandefångst måste vittjas morgon och kväll. När det gäller slagfällor som dödar minken bestämmer man själv tidpunkten för vittjning.
Den i Sverige mest sålda minkfällan är Ihjälfällan-mink. Den har använts i flera stora minkfångstprojekt, bland annat i Stockholms skärgård.
Ihjälfällan bygger på en något annorlunda princip än vanliga slagfällor.

Det dödande slaget sker med en metallplatta som träffar minkens kropp. I fångstögonblicket frigörs plattan från fällans tak och dras nedåt av en stark dragfjäder.
Vanliga slagfällor har sin maximala kraft vid avgillringen. Hos ihjälfällan är fjäderkraften i avgillringsskedet väldigt låg för att sedan öka och nå sitt maximum när plattan träffar fångstdjuret. Det hårda trycket kvarstår sedan. I princip fungerar fällan som en gammaldags fallflake.

Slag- och tryckkraften kan enkelt demonstreras genom att man avgillrar fällan med en hoprullad tidning som ”klickpatron”. Sedan fällan slagit igen orkar man inte för hand dra ut tidningen!

 

Genomgångsfälla

Ihjälfällan finns både i mink- och mårdversion. Minkversionen är en genomgångsfälla som utlöses med trampgiller. Slagmekanismen sitter så långt inne i fällan att fällan själv utgör skyddstunnel åt båda hållen. Fällan kan därför ställas direkt på marken.

Fällan gillras genom att man först avlägsnar främre gaveln och en sidoplatta. Sedan spänner man slagmekanismen genom att dra i handtaget på slagplattan så att denna förs bakåt och uppåt mot fällans tak. Med den andra handen håller man sedan fast slagplattan genom sidoöppningen och trycker fast den mot fälltaket.

Slagplattan säkras sedan genom att man trär en säkerhetssprint genom förborrade hål i fällans långsidor. Därefter finjusteras gillringen med en gillersticka som vilar mot trampplattans framkant.

Med varje fälla följer en utförlig instruktion och man gör klokt i att öva att gillra och avgillra fällan så man lär sig tekniken och de rätta handgreppen.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay