REPLIK. Älgförvaltningen ska vara adaptiv och kunskapsbaserad. Därmed ställs tydliga krav på objektiva inventeringar och insamlande av data som ska ge bra underlag i förvaltningen. Älgobs, spillningsinventering, kalvvikter och Äbin är några metoder.

Jag har efter kontakt med björnjägare i Jämtland och Härjedalen uppmärksammats på ett inlägg på Polisen Jämtland Facebooksida, utlagt den 28 augusti 2024. Inlägget andas konfrontation och en nedlåtande attityd visavi jägarkåren. Det är svepande anklagelser och påståenden om grova brott.

Älgbetesinventeringen, Äbin, är en mätmetod för att beräkna andelen stamskadade tallar mellan en och fyra meters höjd i förhållande till alla tallar på provytan. Det är visserligen konstigt att Äbin-resultaten inte går ner när älgstammen minskar, men det är en annan sak. Problemen uppstår när Äbin används för att uppskatta framtida kvalitetsskador på sågat virke, skriver skogsägaren och sågverksentreprenören Karl Hedin.

Nu sker vargangreppen som ett på löpande band och man använder skyddsjaktsbegreppet som en fattig lösning. Beslut tagna av våra myndigheter kan inte vara så svaga så det går att överklaga till förvaltningsrätten med följden att jakten inhiberas varje gång myndigheten tar beslut.

För att få en likvärdig myndighetsutövning av vapenlicensärenden har Polismyndigheten inrättat en nationell kö, det ska alltså inte spela någon roll i vilken region den sökande är bosatt för att få sitt ärende handlagt inom rimlig tid. Men den nationella kön fungerar inte.

REPLIK. Hundpejlen är väl den teknik som missbrukas mest, då det är väldigt lockande att genskjuta villebrådet med fordon. 

REPLIK. För att höja den etiska nivån, och få ett slut på det som många gånger är rena olagligheter måste jägarna prata om och diskutera jaktens grundläggande värderingar.

REPLIK. Det stora problemet är att den bristande etiken genom förflyttning med bil till viltet med hjälp av gps-pejlar på hundar och viltkameror, har normaliserats.

REPLIK. Den senaste tidens diskussion kring etiken i jakten, där bland annat bilåkande i samband med björnjakten uppmärksammats, fortsätter med fler insändare till Svenskjakt.se. Nedan reagerar fem skribenter på Bengt Anderssons artikel Etiska gränsen för vad jakt är har passerats.

REPLIK. Givetvis inverkar reduktionsplikten på älgförvaltningen – all mänsklig aktivitet ger avtryck. Älgarna far som bekant illa av värme.

Var går den etiska gränsen mellan teknik och jakt? Med nuvarande teknik förvandlas bytesdjuret till ett skjutmål. Då tycker jag att det inte är jakt utan i stället avlivning.

Måndagen den 9 september sände Sveriges television nyheter där två separata inslag om vilda djurs död behandlades. Utan att det fanns några belägg för inblandning av jakt eller jaktbrott, nämndes jägare ändå som potentiella gärningsmän, vilket är både osakligt och missvisande.

REPLIK. Mycket inom jakten har blivit bättre de senaste årtiondena, men den nya tekniken som gör att det går att veta exakt var ett jagat vilt befinner sig gör att många verkar tappa bort vad jakt och viltvård egentligen handlar om.

Arbetet som genomförts för att mota tillbaka den afrikanska svinpesten har varit imponerande. Vi som följt arbetet har kunnat se ett välorganiserat arbete med en fungerande kommunikation mellan myndigheter och övriga berörda. Men det som imponerat mest är insatserna från jägarkåren.

Replik. Att jägarna inte sätter upp skyltar har sin förklaring, då de riskerar att bli saboterade. Men det ursäktar inte att jägare är otrevliga mot skogsflanörer.

REPLIK. Det är inte bara under björnjakten som jägarna tar bilen till hjälp för att få skjuta. Detsamma pågår även under lodjursjakten.

Är det hönsgård i styrgruppen i södra Gästriklands älgförvaltningsområde? Under flera år har man inte lyckats få ut en tilldelning i jaktrapport i vettig tid före jaktstart. 

Det är med stor oro jag konstaterar att Norrbotten har den enda länsstyrelsen i landet som inte tillåter älgarna att para sig ifred. Tyvärr verkar inte heller alla jägare förstå allvaret med att skjuta bort kor och fina avelstjurar under brunsten.

Älskar du jakt och friheten det ger? Då är det dags att stå upp för den. När oetiska genvägar hotar vår tradition, behöver vi jägare höja ribban. Hur kan vi säkerställa att löshundsjaktens framtid är tryggad? Läs vidare för att ta reda på svaret.