REPLIK. Enligt det aktivistiska Naturvårdsverkets representant Hanna Ek, har Karl Hedin fel när han beskriver hur undermåligt älgförvaltningen fungerar.

REPLIK. Att mäta älgens vara eller icke vara i dessa ständiga siffror är vare sig rätt eller etiskt. Att älgstammen var på tok för hög på 1980-talet kan nog alla hålla med om, men det var då. Nu, 2024, har vi en helt annan situation.

REPLIK. Naturvårdsverket anser, tvärtemot min uppfattning, att den adaptiva älgförvaltningen är i högsta grad levande. När centrala myndigheter tror sig veta bättre än de människor som lever, arbetar och jagar i skogarna kan förvaltningen aldrig bli adaptiv.

REPLIK. Älgförvaltningen är adaptiv och i högsta grad levande. I motsats till det Karl Hedin för fram om Naturvårdsverkets syn på älgförvaltningen anser vi att älgförvaltningen är och ska vara regionaliserad, skriver Hanna Ek på Naturvårdsverket.

Den vi oroat oss för i många år är nu här, vargen. Vare sig vi vill eller inte så är det ett faktum. När jag möter jägare i västra delen av Jönköpings län slås jag av uppgivenheten de känner. En uppgivenhet som varvas med ilska och sorg. Sorgen över att ingenting kommer att bli sig likt.

Liberalernas representant i Renmarkskommittén Jakob Olofsgård vill i nuläget inte låta sig intervjuas av Svensk Jakt. I stället har han mejlat nedanstående kommentar till redaktionen.

REPLIK. Det sägs att betesskadorna inte minskar trots att älgstammen gör det. Skogsstyrelsens diagram 2023 säger annorlunda om man ser till större områden.

REPLIK. Älgförvaltningen ska vara adaptiv och kunskapsbaserad. Därmed ställs tydliga krav på objektiva inventeringar och insamlande av data som ska ge bra underlag i förvaltningen. Älgobs, spillningsinventering, kalvvikter och Äbin är några metoder.

Jag har efter kontakt med björnjägare i Jämtland och Härjedalen uppmärksammats på ett inlägg på Polisen Jämtland Facebooksida, utlagt den 28 augusti 2024. Inlägget andas konfrontation och en nedlåtande attityd visavi jägarkåren. Det är svepande anklagelser och påståenden om grova brott.

Älgbetesinventeringen, Äbin, är en mätmetod för att beräkna andelen stamskadade tallar mellan en och fyra meters höjd i förhållande till alla tallar på provytan. Det är visserligen konstigt att Äbin-resultaten inte går ner när älgstammen minskar, men det är en annan sak. Problemen uppstår när Äbin används för att uppskatta framtida kvalitetsskador på sågat virke, skriver skogsägaren och sågverksentreprenören Karl Hedin.

Nu sker vargangreppen som ett på löpande band och man använder skyddsjaktsbegreppet som en fattig lösning. Beslut tagna av våra myndigheter kan inte vara så svaga så det går att överklaga till förvaltningsrätten med följden att jakten inhiberas varje gång myndigheten tar beslut.

För att få en likvärdig myndighetsutövning av vapenlicensärenden har Polismyndigheten inrättat en nationell kö, det ska alltså inte spela någon roll i vilken region den sökande är bosatt för att få sitt ärende handlagt inom rimlig tid. Men den nationella kön fungerar inte.

REPLIK. Hundpejlen är väl den teknik som missbrukas mest, då det är väldigt lockande att genskjuta villebrådet med fordon. 

REPLIK. För att höja den etiska nivån, och få ett slut på det som många gånger är rena olagligheter måste jägarna prata om och diskutera jaktens grundläggande värderingar.

REPLIK. Det stora problemet är att den bristande etiken genom förflyttning med bil till viltet med hjälp av gps-pejlar på hundar och viltkameror, har normaliserats.

REPLIK. Den senaste tidens diskussion kring etiken i jakten, där bland annat bilåkande i samband med björnjakten uppmärksammats, fortsätter med fler insändare till Svenskjakt.se. Nedan reagerar fem skribenter på Bengt Anderssons artikel Etiska gränsen för vad jakt är har passerats.

REPLIK. Givetvis inverkar reduktionsplikten på älgförvaltningen – all mänsklig aktivitet ger avtryck. Älgarna far som bekant illa av värme.

Var går den etiska gränsen mellan teknik och jakt? Med nuvarande teknik förvandlas bytesdjuret till ett skjutmål. Då tycker jag att det inte är jakt utan i stället avlivning.

Måndagen den 9 september sände Sveriges television nyheter där två separata inslag om vilda djurs död behandlades. Utan att det fanns några belägg för inblandning av jakt eller jaktbrott, nämndes jägare ändå som potentiella gärningsmän, vilket är både osakligt och missvisande.