Med en älgstam på ett djur per tusen hektar är äbinresultatet med åtta procent betesskador i Malå i mellersta Lappland en skriftlig bekräftelse på hur illa ställt det är med älgens naturliga vinterföda i norr. Dessutom talar det mesta för att samma situation snart kommer i dagen över riktigt stora områden.

Tämligen frekvent matas vi genom teve-reklamen med bilder av den goda, svenska bonden som producerar något dyrare men samtidigt bättre och nyttigare livsmedel än utländska konkurrenter på matmarknaden.

Vi lever i en tid då ekologiskt, hållbart och rättvist är de gyllene ledorden. Tyvärr finns det produkter som trots detta hamnat i fel fack i de gröntänkande hjärnorna. Viltskinnen till exempel. Värdelösa i penningvärde och nedsmutsade av aktivister hamnar de oftast i gropen eller i bränntunnan.

Vi jägare måste ta viltets parti när det jagas av olämpliga hundar. Förtroendet vi åtnjuter har tagit lång tid att bygga upp, men kan raseras under en förmiddags jakt.

Det är för många kockar i dagens viltsoppa. Jägareförbundet har helt rätt i att en ny viltmyndighet behövs. Om alternativet till att inte få en renodlad viltmyndighet är att låta nuvarande ordning råda, så är det ett misslyckande.

Regeringen går allt för långt när EU:s vapendirektiv nu ska implementeras i svensk lagstiftning. Moderaterna kommer att arbeta för att stoppa dessa förslag. Regeringens hetsjakt på laglydiga jägare och skyttar måste få ett slut.

Jag tittar en del på jaktfilmer på Youtube under den lite längre ”icke-jaktsäsongen” här uppe i Norrbotten. Jag har noterat att utbudet av sämre och ”överblivna” plotthundar har ökat.

Debatter om älgen som skogens parasit är inget nytt. Påhoppen poppar upp med åtta–tio års mellanrum, med samma avsändare, Skogsstyrelsen.

Hur kan en åklagare på ett opartisk och objektivt sätt leda en förundersökning när hon redan från början ser oss jägare som några presumtiva brottslingar?

Det diskuteras ständigt om hur stor den illegala jakten på varg är. Siffror på 60–80 individer per år har nämnts, liksom att hälften av alla vargar som dör är illegalt dödade. Jag beslöt mig för att kolla upp vad man vet och lämnar vad man tror därhän.

Fokus måste ligga på att bekämpa de illegala vapnen, inte de legala, skrev socialdemokraterna Morgan Johansson, då ordförande i justitieutskottet, och
Sven-Erik Bucht, då regionpolitisk talesman, i debattartikeln ”Regeringen fokuserar på fel vapen” den 18 mars 2014 på svenskjakt.se.

Är måluppfyllnad av avskjutning ett bättre styrmedel än spillningsinventeringen inom den adaptiva älgförvaltningen? Det frågade Carl Dahlöf i debattartikeln ”Realistiskt intervall bättre för älgförvaltningen”.

2013 beslutade riksdagen med stor majoritet att vargstammen skulle minska i de områden där koncentrationerna var som tätast. Men Naturvårdsverket fortsätter tvärt om att arbeta för att vargstammen ska växa där den redan är som tätast.
Hur kan våra politiker låta detta ske?

Vi hör ofta i debatten från regering och riksdag att förvaltningen av vilt ska handhas så nära invånarna som möjligt. Vi uppfattar dessutom att det råder ganska stor enighet om detta bland de politiska partierna. Men hur fungerar det i praktiken?

Vårda inte din skog. Då uppnår du biologisk mångfald och riskerar expropriering av din skog. Så känns det i dag för många privata skogsägare.

I går meddelades att riksåklagaren ska avgöra om inte bara åklagaren i Västmanlandsfallet, utan också tingsrättdomaren som tog beslutet om illegal telefonavlyssning, ska utredas för tjänstefel. Ett välkommet besked. Det handlar ytterst om tilltron till rättsväsendet

Med mer eller mindre uttalat stöd från regeringen tillåts tjänstemän inom Polisen att skapa sina egna regler för när ett vapen ska godkännas. Och skulle man hindras från det, hittar man nya vägar för att runda regelverket. Tjänstemannaaktivism med politiskt beskydd är ett hot mot demokratin.

Älgen, skogens konung som idag fått stämpeln parasit i skogliga kretsar, har genom skogsbolagens försorg svårt att hävda sin existens. Om kostnaderna för skogsbrukets misslyckande, till exempel fiaskot med contortatall, talas det emellertid tyst om.

Vi som bor och verkar ute i landet betraktar inte oss själva som mindre värda eller obetydliga gentemot huvudstaden och dess invånare. Sveriges, och därmed Stockholms, utveckling beror till stor del på vad landsbygden haft och har att ge.