De senaste dagarnas debatt om allemansrätten kontra jakt på Svenskjakt.se har engagerat läsarna. Nedan följer några kortare kommentarer ytterligare.

Man läser överallt om vargangrepp på får, skrämda nötkreatur och om boende i vargland som inte kan leva ett normalt liv. Risken finns att människor tar lagen i egna händer.

Rättsväsendet lägger flera år och miljontals kronor på ett jaktbrottsmål som har sin grund i lögner och manipulerade olagliga avlyssningar. Samtidigt skyller polisen sin oförmåga att skydda allmänheten från organiserad brottslighet på bristande resurser. Det vi bevittnar är ett rättssystem i fritt fall.

Det finns viktigare saker att ta itu med än att andra människor än jägare rör sig i skogarna under jaktsäsongen.

Jag håller med om att monokulturer stör hela ekosystemet, men det är inte bara på fälten det ser ut på det sättet, utan också i skogen.

Då det gäller jakt, viltvård och biologisk mångfald dirigeras utvecklingen av politiska beslut, av tjänstemäns beslut samt av kommersiella marknadskrafter, som den enskilde markägaren saknar möjlighet att påverka.

Monokulturer tar bort allt liv, både på land och i vatten. Roten till detta är det ensidiga jordbruket med enorma fält med samma grödor, oavsett vilka grödor det gäller.

Vad var det som hände egentligen?
Som en blixt från klar himmel kom frågan upp på Svenska Jägareförbundets årsstämma: frågan om fortsatt förtroende för Rickard Axdorff som ledamot i förbundsstyrelsen.
Fler än en läsare och medlem i förbundet har efter gårdagens händelse ställt sig frågan: Vad var egentligen bakgrunden till att årsstämman, hellre än att återvälja Rickard Axdorff, har en vakant plats i styrelsen fram till nästa stämma?
Jag har grävt lite i saken.

Länsstyrelserna i landet fattar nu en efter en beslut om nya arealer för älgjaktens områden. Vad som framför allt ändras är att man räknar bort små sjöar och vattendrag. Varför då? Behöver inte älgar vatten?

Det är intressant att påstås vara mindre vetande för att man har synpunkter om dessa ständiga överklaganden av skyddsjakter på varg. Dessutom försöker man i replikerna blanda bort korten genom att börja prata om älg.

Debattartikeln Vargvärnarna kan själva stå för vad det kostar har retat upp känslorna hos flera läsare som mejlat debattredaktionen på Svensk Jakt. Eftersom det rör sig om korta repliker publicerar vi några av dem tillsammans nedan.

Om Socialdemokraterna vill behålla kvarvarande förtroende och kanske ta igen det de tappat, måste de göra sig av med fundamentalisterna i Miljöpartiet.

Är det inte på sin plats att medlemmarna i Nordulv och övriga så kallade vargvänner tar på sig kostnaderna för överklaganden av skyddsjakten på rovdjur som förstör möjligheten att ha tamdjur på ett normalt sätt? Vargvärnarna kan även betala för rovdjursdödade tamdjur.

Som svar på debattinlägget att Svensk Jakt är en högertidning, säger jag att Svensk Jakt inte är någon högertidning. Däremot är det påfallande tydligt att borgerliga partier visar större intresse för jakt och skytte än de på vänsterkanten.

Det var dåvarande jordbruksminister Margareta Winberg som förbjöd sommarjakten på sträckande morkullhanar. Inte EU.

Hur kommer det sig att Svensk Jakt alltid lämnar utrymme för representanter för SD, KD och M i artiklar? Jag som har en annan uppfattning får aldrig mina åsikter publicerade.

Varje gång jag stryker kopplet på min älghund vet jag att det kan vara det sista jag ser av honom. Men han behövs när det blir eftersök för att förkorta lidande för viltet.

Det rent faktiska förhållandet är att det i den svenska naturen förekommer bly helt naturligt. Det som jägarna och skyttarna tillför är försumbart lite. Någon, okänt vem, har räknat ut att det sprids cirka 200 ton bly totalt i Sverige.

Ovanligt stora stammar av vildkanin i Halland har fått länsstyrelsen att varna ägare av tamkaniner. Risken för ett utbrott av sjukdomar som kaninpest och kaningulsot bedöms som stora.