Lars Adolfsson hade helst sett en tunnel genom jaktmarkerna på Klevabergen när den nya vägen byggdes, men han tycker ändå att ersättningen i form av bland annat den här viltundergången har blivit ganska bra. Foto: Jan Henricson

Viltet väljer väg via vägtunnlar

När en ny sträckning av riksväg 31 förbi Tenhult planerades såg Lars Adolfsson ett stort hot mot viltet och jakten på de marker där han jagat sedan han var liten pojke. Ett intensivt arbete för att rädda det som räddas kunde, gav åtminstone ett visst resultat.

Lars Adolfsson berättar om projektet över en kopp kaffe i bersån på Rommelsjö Café, som ligger så nära att man både ser och hör trafiken som susar förbi på 2+1-vägen mellan Jönköping och Nässjö. Här går det i minst 100 kilometer i timmen och att viltstängslet gör nytta råder det ingen tvekan om.

– Det är inte som det har varit och vi kommer aldrig att få tillbaka den fantastiskt fina jaktmark som vi hade. Men man kan inte stoppa utvecklingen, och det gäller att göra det bästa av situationen, säger Lars Adolfsson.

 

I tunnlar under jakt

Vägen delar Lars Adolfssons och hans kamraters jaktmarker där 500 hektar nu är avskurna av Tenhults samhälle samt gamla och nya sträckningen av riksväg 31.

Fast det där med avskurna stämmer inte riktigt. De faunapassager som byggdes under riksvägen har tillsammans med vägtunnlar kommit att utnyttjas allt mer av viltet.

– Med tiden har rådjur, räv och till och med älg kommit att passera genom tunnlarna också när de går undan för hund när vi jagar, berättar Lars Adolfsson, som varit den pådrivande kraften i jägarkontakterna med Trafikverket.

 

Omfattande kartläggning

Från början argumenterade jägarna för att ungefär 600 meter av vägen skulle läggas i en tunnel genom Klevabergen som reser sig över jordbruksmarkerna i öster och väster.

– Det hade varit det allra bästa. Då hade viltet kunnat passera i stort sett som tidigare. I varje fall hade man fått en mycket fin och bred passage över riksvägen. Men det föll på att det hade blivit för dyrt, säger Lars Adolfsson.

I stället fick man arbeta för andra lösningar. Jägarna engagerades i ett projekt som innebar en omfattande kartläggning av viltets rörelser över vägområdet innan den byggdes. Något som styrde hur viltundergångarna anlades.

 

Älgen vande sig

Den största är 40 meter bred och är förlagd uppe på höjderna. I tunnelns kant löper en skogsbilväg som ett förenande intresse, men viltet har gott om plats för passagen, och för ett mänskligt öga ser det riktigt inbjudande ut.

Samtidigt kan man förstå att älg och rådjur behövde en viss tillvänjning innan de började ta passagerna i bruk.

Det tog ett tag men nu tycks det som om viltet börjat vänja sig vid den nya vägen. Foto: Trafikverkets övervakningskamera

– Ja, under byggtiden och det närmaste året efter att trafiken släppts på var det tydligt att viltet höll sig undan. Vi märkte det särskilt på älgen. Uppenbarligen behöver de vänjas vid trafiken, och nu passerar flera arter, även om vi ännu inte har fått belägg för att vildsvin utnyttjar passagerna. Av någon anledning har vi heller inte noterat att älgkor med kalvar går i tunnlarna.

Förhoppningen från både jägare och forskare är att de kalvförande kornas försiktighet är en tillfällighet. Det vore ju en fördel om de lär sina kalvar att det är ofarligt att gå i tunnlarna under vägen.

 

Uttern som argument

I tunneln där Femtingeån rinner ville Trafikverket från början endast ge plats för vattendraget. Men där, menade jägarna, skulle det också vara lämpligt att ge klövviltet möjlighet att passera.

Utterns behov av att gå torrskodd under vägen fördes fram som ett tungt argument, som resulterade i att det byggdes bankar på ömse sidor om ån.

På bilder från de kameror som använts för att undersöka hur viltet utnyttjar passagerna ses både rådjur och älg gå i vattentunneln. Men medan rådjuren går på torra land valde åtminstone en älg att vada genom tunneln, mitt i strömfåran.

Ett rådjur använder strandbanken som byggts på ömse sidor av en å under riksväg 31. Foto: Trafikverkets övervakningskamera

Älgen tycker det är lika bra att vada i ån som att gå på strandbanken i tunneln under riksvägen. Foto: Trafikverkets övervakningskamera

Viltstängsel och undergångar längs den nya vägen i kombination med betydligt mindre trafik på den del av riksvägen som tidigare löpte genom Tenhults samhälle har gjort att antalet viltolyckor har minskat.

– Jakten har förstås påverkats. Vi fäller färre älgar nu än tidigare, delvis beroende på att vi avstår från att jaga på området som ligger söder om riksvägen. Men trots allt tycker jag nog att slutresultatet blev ganska bra, säger Lars Adolfsson.

 

Tid och arbete

Han konstaterar också att det krävs hårt arbete för att nå resultat i kontakterna med myndigheter.

– Man måste vara påläst och beredd att lägga ner tid på både muntliga och skriftliga kontakter. Och jag rekommenderar att man är saklig. Diskussionerna kan och ska vara hårda, men det får inte bli personligt. Vi fick också mycket hjälp av länsjaktvårdsföreningen genom jaktvårdskonsulent Stig Johansson, vilket var värdefullt, säger Lars Adolfsson.

Utöver de två undergångar som är särskilt anpassade till viltets behov, finns också några vägtunnlar under nya sträckningen av riksväg 31 förbi Tenhult. Även dessa utnyttjas av viltet. Foto: Jan Henricson

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev