Miniminivåerna, golven, för de stora rovdjuren ska ses över minst vart femte år. Den förra översynen skedde 2014 och översynen som nu pågår ska för varg och lodjur vara avslutad under våren. För björn och järv kommer beslut senare under året.

Miniminivåer anger det lägsta antalet vargar och lodjur som måste finnas för att arterna garanterat ska finnas i livskraftiga stammar i Sverige. Naturvårdsverket fastställer nivåerna utifrån förslag från länsstyrelserna.

27 föryngringar

Golvet för vargstammen har efter beslut av riksdagen varit 270 vargar, vilket motsvarar 27 föryngringar. Men nu kommer Naturvårdsverket av allt att döma att höja golvet till 30 föryngringar, vilket motsvarar 300 vargar. Man kan kanske säga att Naturvårdsverket kör över riksdagens beslut. Men det håller Lisa Svensson, vilthandläggare vid Naturvårdsverket, inte med om.

– Nej. Naturvårdsverket fick häromåret ett regeringsuppdrag att åter igen utreda vad gynnsam bevarandestatus för varg är. Forskargrupperna som anlitades kom då fram till att det ska vara 300 vargar om det tillförs nya gener från immigrerande vargar vart femte år. Naturvårdsverket går därför på senaste, bästa möjliga data. Men hundra procent säkra på att det krävs minst 30 vargföryngringar är vi inte, även om det mesta talar för det i dagsläget, säger Lisa Svensson.

0,5 i söder

Det norra rovdjursförvaltningsområdet säger nej till vargföryngringar i sitt förslag till Naturvårdsverket. Det södra rovdjursförvaltningsområdet anser att det kan husera totalt en halv vargföryngring.

Ska alltså golvet för vargstammen i Mellansverige höjas ytterligare jämfört med de 27 föryngringar som är satta i dag?

– Ja, så ser det ut att kunna bli. Mellansveriges länsstyrelser tar ett nationellt väldigt stort ansvar för vargstammen och det ska de ha en eloge för, säger Lisa Svensson.

Fodras ökning i norr och söder

I sitt förslag till Naturvårdsverket skriver det mellansvenska rovdjursförvaltningsområdet att man är beredd att husera 28,5 vargföryngringar. Men samtidigt understryks vikten av att möjliggöra spridning av stora rovdjur i landet, i enlighet med den rovdjursproposition som antogs av riksdagen den 10 december 2013. I propositionen anges att vargstammens koncentration ska minska där den är som tätast, det vill säga i mellersta förvaltningsområdet.

”För att målsättningen om minskad täthet av varg i mellersta förvaltningsområdet ska kunna uppnås fordras en ökning av antalet vargföryngringar i norra och södra förvaltningsområdena”, skriver man i sitt förslag till Naturvårdsverket.

”Ekvation som är svår att lösa”

Enligt Lisa Svensson vet Naturvårdsverket om problemet.
– Vi är fullt medvetna om detta och det är en ekvation som är svår att lösa eftersom vi inte får använda oss av ”luftföryngringar” för att nå gynnsam bevarandestatus. Det betyder att ett län eller ett förvaltningsområde som inte har vargföryngringar i dag inte heller kan åta sig några kommande föryngringar på papperet. Då riskerar vi att komma under gynnsam bevarandestatus.

Vargjakt i södra Sverige?

Om förslagen permanentas av Naturvårdsverket kan det betyda det att det skulle kunna bli licensjakt på varg i södra Sverige om det finns till exempel en vargföryngring inom hela förvaltningsområdet, eftersom det i så fall ligger över den beslutade miniminivån. Men för till exempel Värmland kanske det inte räcker ens med tio vargföryngringar för att de ska komma över sin miniminivå och få bedriva licensjakt.

– Så kan det bli. Men om vargstammen är tillräckligt stor för att tåla jakt är det länsstyrelserna i de olika förvaltningsområde som sinsemellan beslutar om vilket eller vilka län som är i störst behov av licensjakt på varg. Det är ingenting som Naturvårdsverket beslutar om, säger Lisa Svensson.

Går inte ihop

I vargekvationen fattas i nuläget en vargföryngring för att golvet om 30 föryngringar ska nås, eftersom Mellansverige säger 28,5, södra Sverige säger 0,5 och norra Sverige 0. Om inte rovdjursförvaltningsområdena kommer överens är det Naturvårdsverket som har sista ordet och kommer då att tvinga på något område den 30:e och sista vargföryngringen.

– Men jag tror att länsstyrelserna kommer att fixa detta på egen hand, säger Lisa Svensson, som dock inte känner till om något län självmant har anmält ett intresse för att höja varggolvet i sitt län med en eller flera vargföryngringar.

Den här processen har pågått i knappt ett år. Hur tycker du att tonläget har varit?

– Jättebra! Jag tycker att det varit bra och konstruktiva möten med ett bra tonläge hela vägen, säger Lisa Svensson.

Lodjur på tapeten

Även miniminivåer för landets lodjursstam är uppe på tapeten. Det tycks heller inte bli någon lättnad på lodjurstrycket i Mellansverige de kommande åren, då det mellersta förvaltningsområdet förordar fortsatt 62 familjegrupper som miniminivå. Det totala trycket av stora rovdjur ska alltså höjas ytterligare i detta område, om varggolvet tillåts öka. Däremot ska lodjursstammen minskas i norr och ökas i söder, enligt förvaltningsområdenas förslag.

– Det är länsstyrelserna själva som gjort upp det så. Det är alltså ingenting som Naturvårdsverket haft något att göra med, säger Lisa Svensson.

Vargar per län

Förslagen på de länsvisa miniminivåerna för varg ska vara klara senast 31 mars och är därför inte klara i nuläget.

Däremot är de länsvisa förslagen på lodjursgolven klara. De redovisas i separat artikel här nedan.