– Enligt min mening måste NVR-systemet göras om. Att utföra eftersök är riskfyllt. Självklart beroende på viltslag, men det är så mycket annat som kan inträffa. Särskilt i mörker, längs hårt trafikerade vägar, i dåligt väder. En eftersöksjägare borde aldrig vara ensam, säger Johnny Bergström.
Han berättar om söndagens händelse då, som han säger, ett misstag ledde fram till att hans högra ben skadades svårt av en vildsvinsgalts betar.
– Jag blev kallad till ett jaktlag här i Västmanland som skjutit på ett stort vildsvin som gått vidare. Skottplatsundersökningen tydde på att det kunde vara åtminstone en touch i vital del.
Efter att ha spårat upp mot en kilometer med sin bayerska viltspårhund tätnade skogen och Johnny bestämde sig för att släppa sin löshund. Det dröjde inte länge innan hon fick kontakt.
– Det blev ståndskall och gångstånd om vart annat, säger Johnny Bergström.

Ett dubbelt hot
Han förstod omgående att vildsvinet var hårt träffat. Det gick loss vid flera tillfällen när han närmade sig, men förflyttade inte sig långt innan det blev fast igen.
– När det blev ett gångstånd sprang jag för att komma i förhåll. Men innan det kom fram till där jag stod blev det ståndskall igen.
Johnny gick mot ståndskallet som han gjort så många gånger förr, och försökte komma in mot vildsvinet bakom hunden.
– Men jag misslyckades med det, och kom in lite vid sidan av. Istället för ett hot uppfattade vildsvinet två hot. Attacken kom blixtsnabbt, berättar Johnny.
Vildsvinet, något som senare visade sig vara en galt i 150-kilosklassen, hade fullt fokus på Johnny som inte hann med att trycka av. I den första attacken touchade vildsvinet Johnny som lyckades hålla sig på benen.
– Sådant har hänt mig någon gång tidigare. Vildsvinet brukar nöja sig med det och springa vidare. Så blev det inte den här gången. Det snurrade runt på bråkdelen av en sekund och jag hade inte en chans att hinna svinga runt studsaren innan det var över mig igen.

Skyddade ansiktet
Nu träffades Johnny hårt och han föll till marken. Och galten fortsatte sitt angrepp. Johnny beskriver hur den slog med huvudet och bet upprepade gånger. Han skyddade sitt ansikte med armar och händer. Och han trodde att hans sista stund var kommen.
– På ett sätt var det tur att jag ramlade. Ett vildsvin har svårt att komma åt med betarna så långt ner, säger han.
När gråwachteln flög på vildsvinet avbröt det för ett ögonblick angreppet för att jaga bort hunden. Det räckte för att Johnny skulle hinna få tag i sitt vapen.
– Jag hann inte mycket mer än rikta bössan så var det på väg tillbaka igen, med hunden hängande i bakdelen. Jag hann tänka att nu skjuter jag hunden också, men i det läget hade jag inget val.
Skottet träffade rakt framifrån. Galten raglade åt sidan och blev sittande. Som väl var stannade kulan i kroppen och hunden klarade sig.
– Jag förstod att jag var allvarligt skadad och det enda som fanns i huvudet var att ta mig därifrån, berättar Johnny som när han gått undan ett stycke gjorde en första undersökning av sitt ben.
– Då fick jag för andra gången känslan att jag skulle dö. Såret som syntes när jag vek undan det uppsprättade byxbenet var förfärligt. Och jag hade över 500 meter ut till vägen.

Ett trasigt ben
Johnny Bergström fick via telefon kontakt med sin pappa som uppmanade honom att lägga ett tryckförband med hjälp av livremmen, men han fortsatte bara att gå.
– Man tänker inte rationellt i sådana situationer och det enda jag hade i huvudet var att ta mig ut ur skogen.
Svårt haltande lyckades han via en skotarväg komma ut till en åkerkant där medlemmar i jaktlaget mötte upp. Bland dem en veterinär som hade med sig första förbands-utrustning och som tog hand om Johnny tills ambulansen kom.
På lasarettet i Västerås fick läkarna lappa ihop ett mycket trasigt ben. Ett sår var 15 centimeter långt och tre centimeter djupt. Två andra sår som satt längre ner på benet beskrevs som tre centimeter långa och åtta djupa. Som om galten huggit in betarna men inte lyckats dra dem uppåt.
Utöver det var Johnny blåslagen. Bland annat på undersidan av armarna där galten attackerat när han skyddade ansiktet.
– Jag får vara tacksam för att det var på utsidan av benet och inte insidan. Hade ett större blodkärl punkterats tror jag knappast att jag klarat mig. Och tur var att han inte lyckades komma åt halsen, eller få in en bete i magen.

Utsatta jägare
Efter hemkomsten från sjukhuset har Johnny Bergström funderat mycket på händelsen och vad han kunde ha gjort för att undvika den.
– Jag tänker mycket på hur farligt ett eftersök kan bli. Vanliga jakteftersök som det här, men ännu mer utsatta är jägarna som gör trafikeftersök. De arbetar på uppdrag av staten, men är ändå så utsatta. Det borde inte få vara så, säger Johnny.
Som exempel tar han eftersöken på björn där det ska vara två jägare. Men, menar han, det kan ju vara minst lika farligt med ett eftersök på vildsvin. Dessutom inträffar många fler sådana viltolyckor.
– Egentligen har inte viltet så stor betydelse när riskerna bedöms. Det är så mycket annat som också kan gå snett. Tänk om jägaren ramlar och bryter benet, samtidigt som det är natt och tio grader kallt. Jag tror inte att dessa risker skulle accepteras om det hade gällt vanliga yrken, säger Johnny Bergström.

Fotnot: Vildsvinsgalten som Johnny Bergström sköt på för att freda sig själv återfanns död på platsen.