Lodjursjakten är svår och ställer stora krav på jägare och hundar. Är sedan vädret uselt, med lite snö och skare är det ännu svårare. Då måste man ha hundar som låser fast på de spår man kan upptäcka efter lodjur.

Skickliga och envisa jägare, och duktiga hundar är med andra ord vad som krävs. Det kan man säga att jägarna i trakten av Hofors i Gävleborg är och har.

Spår i skare

Under de sex dagar jakten varade innan den blev avlyst av länsstyrelsen hade de jakt på sju lodjur. Fem av dem gick i pass.

Så många lodjur får fällas vid 2023 års licensjakt

Nedan berättas om det första:

Efter att hittat spår efter ett lodjur vilket hade gått igenom skaren i ett dike, och där antydan till spår i skarsnön syntes, började Jimmy Petterson och Patrik Ohlsson att banda med sina hundar, eftersom järnvägen gick i närheten. Samtidigt ställde man ut postarna vid järnvägen för att kunna stoppa hundarna om jakten gick ditåt i det fall hundarna släpptes.

Slaget rådjur

Efter att ha spårat i två kilometer hittade jägarna ett slaget rådjur där lodjuret ätit ena bogen. Där blev hundarna allt mer ivriga och började dra i kopplen.

Nu släpptes hundarna och de började ett slagarbete som drog i väg långt. Jägarna följde i spåret efter pejlen och såg här och var lospår i snön.

Efter lite mer än fyra timmars slagarbete och tolv kilometer färdad sträcka kom upptaget, och lodjuret var på benen.

I buktområdet

Lodjuret buktade inom ett litet område och efter 40 minuter smög Patrik Ohlsson in på drevet.

– Jag ställde mig inne i buktområdet och då kom lodjuret rätt på mig, på cirka fem meters avstånd. När jag sköt ramlade det omkull direkt. Hundarna låg bara 20–30 sekunder efter så det gick rätt fort alltihop.

– Jag är så glad för att jag fick skjuta mitt första lodjur och min egen hund var med också. Vilket fantastiskt jobb våra hundar gjorde, säger Patrik Ohlsson.

Dennis Björkman och Jimmy Pettersson med sitt första lodjur. Foto: Privat

Per Andersson