Roland Saitzkoff, SCA:s chef för viltförvaltningen, har svarat på våra frågor, och i huvudsak bekräftar hans svar vad jägarna lyfter. Den nya älgförvaltningens huvudsyfte har varit att minska antalet älgar för att påverka nivån på betesskadorna.

• Många jägare anser att jaktlagets inflytande över älgförvaltningen har förändrats och försämrats under de tio år som den nya älgförvaltningen varit i bruk. Hur ser SCA på det?

– Den nya älgförvaltningen som kom 2012 gav redan i jaktförordningen markägarintresset en större tyngd genom utslagsrösten i älgförvaltningsgrupperna. Man ansåg att de som bär den faktiska kostnaden av viltstammarnas storlek genom skador ska ha något större möjlighet att påverka förvaltningens inriktning. Så det är inte så konstigt att en del jägare upplever att markägarintresset har klivit fram och tagit initiativet eftersom vi sett det som vår uppgift i den nya förvaltningen.

Så svarade älgjägarna i Svensk Jakts webbenkät.

• Har det bolag du representerar medvetet markerat och även förändrat förvaltningen, kopplat till att minska antalet älgar i vinterstam på era marker?

– Skogsnäringens årliga förlust på grund av viltbetet är cirka 20 miljarder kronor inklusive förädlingsvärde, vilket är cirka tolv miljarder över den skadenivå som är fastslagen som acceptabel av samhället. Vi har i förvaltningens utförande inte gjort några större förändringar, utan vår tydliga målsättning som mark- och skogsägande bolag har varit att begränsa skadorna på skog genom en sänkning av främst älgstammen genom jakt.

• Hur tycker du att samarbetet och samarbetsklimatet har påverkats?

– Samarbetsklimatet är på det stora väldigt bra. Naturligtvis ser vi med en sjunkande älgstam att på vissa håll har markägarintresset och jägarna olika syn på hur vi ska fortsätta framåt. Jag kan bara hoppas på att vi fortsätter ha en konstruktiv dialog som leder viltförvaltningen framåt.

• Många jägare och jaktlag upplever att man inte offentligt kan uttrycka åsikter om era, skogsbolagens, metoder i älgförvaltningen. Det råder enligt nära hälften av jägarna en tystnadskultur. Hur tänker du kring det?

– Det är tråkigt att höra. Jag brukar säga att få saker blir sämre av att man pratar om dem och just jakt och viltförvaltning är absolut ett sådant ämnesområde. Vi är beroende av jägarna på samma sätt som de är beroende av oss, så att inte kunna ha en öppen dialog tror jag inte gynnar någon.

• Enligt Naturvårdsverket har älgstammen minskat med 20 procent de senaste tio åren, samtidigt som rovdjuren ökat i många delar av landet. En klar majoritet av jägarna i landet anser att det i framtiden inte går att bedriva en meningsfull älgjakt på den mark man arrenderar. Vad är din bild av situationen?

– Nyckelordet här är ”meningsfull”. Ett ord som är subjektivt i allra högsta grad och betyder helt olika saker för personer med olika referensramar. Den jakt som jag själv bedriver och är delaktig i, i Norrbottens inland, med en förhållandevis blygsam avskjutning per areal, kanske inte skulle ses som meningsfull för en jägare från de södra delarna av landet. Rovdjuren tar sin beskärda del, det råder det inga tvivel om. Det gäller bara att hitta en balans och det gör vi bäst genom att hjälpas åt.

Fotnot: Svensk Jakt har gett Holmen möjlighet att kommentera resultatet i webbenkäten, på grund av sjukdom har bolaget avböjt.

Läs även:

• Jägarna sågar skogsbolagen i Svensk Jakts enkät om älgjakt

• Jägarna tystade i älgdebatten

• Sveaskog: ”Vi är öppna för kritik”

• Jägarna har en dyster syn på framtidens älgjakt