En stunds skön vila i vårsolen. Foto: Åke Johansson

Så klarar björnen vintersömnen

Premium

Björnidet är en urgrävd gammal myrstack i den jämtländska skogen. Det är inte alls normalt för en björn att lämna idet så här tidigt på året. Det är tre veckor kvar till Tiburtiusdagen, 14 april, då björnen enligt traditionen ska lämna idet.

Den här bamsen verkar ha vaknat på fel sida – eller så är det kanske för att björnen är hård i magen? Arg och irriterad har den gett sig på en del björkar som böjts och brutits av till kaffeved. Den grövsta björken har en diameter av 12 centimeter.

Vidare har den tagit några famnar granris och bäddat fint på två ställen bredvid idet där den legat. På en del granar har björnen rivit stora bitar av barken och tio meter från idet finns uppriven mossa under snötäcket.

Orsaken till det dåliga humöret hittas i mossan: ”Proppen”, en korv med maginnehåll som samlat sig i ändtarmen, 30 centimeter lång och 6 centimeter i diameter. Kanske inte så konstigt att björnen varit irriterad.

 

En orsak till det dåliga humöret, ”proppen”. Foto: Åke Johansson

Gåtfullt djur

Björnen är ett fascinerande och gåtfullt djur. Tänk er om vi människor skulle ligga ett halvår i samma ställning. Om vi bortser från att vi skulle dö svältdöden ganska fort, skulle vi antagligen drabbas av hjärtsvikt, blodproppar, benskörhet och förtvinade muskler. Björnen däremot klarar sig utomordentligt bra i vinterdvalan utan att äta, dricka eller utföra någon som helst fysisk aktivitet.

Vad är det som gör att björnen blir en storätare om hösten, men mister matlusten just innan den ska gå i ide? Hur kommer det sig att den inte drabbas av benskörhet och försvagade muskler under den tid som den sover vintersömn? Vad är det som får kroppstemperaturen att sjunka med flera grader?

 

Viktigt hormon

Professor Raimo Hissa och hans kolleger vid Uleåborgs universitet i Finland har under många år studerat björnens vintersömn. Genom att undersöka blodet och hjärnan har de kommit fram till hur viktigt hormonet leptin är.

Detta hormon finns i fettvävnaden hos alla däggdjur och reglerar via blodomloppet funktionerna i hunger- och mättnadscentrum i hypotalamus – den del av hjärnan som kopplar samman signaler från nervsystemet och hormonerna.

Björnen är mycket hungrig i augusti–september och äter då två, tre gånger mer än normalt. Därigenom bygger den upp ett fettlager som så småningom motsvarar 30–35 procent av kroppsvikten. Ju mer fett, desto mer leptin producerar kroppen.

 

Minst tre man får plats i idet under myrstacken, där björnen tillbringat sex månader i lugn och ro. Foto: Åke Johansson

Tom i magen

Ju mer leptin, desto mindre hungrig blir björnen. När den har nog med fett på kroppen, har den förlorat aptiten. Ungefär en månad innan den går i ide trappar den gradvis ner på ätandet. Slutligen är björnens matsmältningskanal helt tom och i oktober–-november går björnen i ide.

Normalt har björnen samma temperatur som människan, omkring 37 grader. Under dvalan sjunker den med 4-5 grader. Även pulsen faller, från normalt 40 slag i minuten till bara 10, medan björnen ligger i dvala. Ämnesomsättningen halveras också, allt för att använda så lite energi som möjligt.

Hormonet leptin kan både ge mättnadskänsla och påverka förbränningen, precis som det gör hos björnen före och under vintersömnen. På så sätt fungerar hormonet som en fettermostat, som reglerar kroppens fettreserver. Björnens kropp reglerar sin leptinbalans perfekt.

 

Socker blir fett

Detsamma gäller en rad andra fysiologiska processer, som produktionen av insulin. Forskarna har kommit fram till att insulin påverkar anhopningen av fett hos björnarna. Insulinnivån stiger på sensommaren, vilket hänger ihop med björnens enorma aptit just då.

För att fylla magen inför vintersömnen äter björnen massor av bär. Dessa har hög sockerhalt. De fettlagrande cellerna behöver insulin för att transportera sockret genom cellmembranet. Ju mer socker björnen får i sig, desto mer insulin behöver den. Sockret omvandlas därefter till välbehövligt fett.

 

Den irriterade björnen har gett granen en omgång. Foto: Åke Johansson

Funktioner upphör

Under vintersömnen upphör många livsviktiga kroppsfunktioner. Björnen varken äter eller dricker, kissar eller har avföring. Den förbränner 200–400 gram fett varje dag, beroende på hur stor den är. Sammanlagt förlorar björnen 20–30 procent av sin kroppsvikt.

Om björnen skulle urinera under dvalan, skulle den få problem med vätskebalansen. Men vad händer då med urinämnet och andra skadliga kväveföreningar som normalt bildas i kroppen? En människa i samma situation skulle dö av urinförgiftning.

Hos björnen hamnar kväveföreningarna via blodet i tarmen, där de bryts ner av bakterier. Det enda vatten som björnen förlorar, mister den genom utandningsluften. Men det ersätts av vatten som produceras då fettet bryts ner vid fettförbränningen. Därför blir björnen inte heller törstig.

 

Lägger på sig muskler

I tarmen bryts kväveföreningarna ner till ammoniak som transporteras vidare till björnens lever. Där omsätts ammoniaken via biokemiska processer, och resultatet blir olika aminosyror, alltså byggstenar till nya proteiner.

Här har vi förklaringen till att björnen under sin vintersömn inte bara bevarar sin muskelmassa utan till och med kan bygga upp nya muskelproteiner utan att få i sig proteinrik föda under tiden. Det är inget försvagat djur som lämnar idet, björnen är så stark att den inom några dagar kan döda en älg.

 

Åke Johansson

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev