Ripinventeringarna startade till följd av riksdagsbeslutet 1993 om den ”fria fjälljakten”, detta för att se om den mer lättillgängliga fjälljakten egentligen hade någon egentlig påverkan på ripstammarna.

Inventeringen görs årligen och ideellt av jägare och de kopplas sedan ihop med jägarnas avskjutningsstatistik. Och det finns flera områden i landet där inventeringar av ripstammen påbörjades långt tidigare än riksdagsbeslutet 1993 så ripforskningen har en mycket stabil grund att stå på.

– Jakten som började 1993 har inte haft någon mätbar negativ effekt på rippopulationen, säger Maria Hörnell-Willebrand.

”De tänker fel”

Även bland en del jägare odlas myten om att ripjakten har en stor betydelse för rippopulationens storlek.

– De tänker fel där. Det som har absolut störst effekt på ripstammen är predation av främst räv och rovfåglar. Riporna är markhäckande fåglar och predatorerna tar en stor andel av äggen och kycklingarna. Man ska ha klart för sig att det är som en droppe i havet att begränsa jakten om man vill ha fler ripor, säger Maria Hörnell-Willebrand.

Spelar då vädret någon roll för ripföryngringarna?

– Vädret spelar en väldigt, väldigt liten roll. Du kan vara en hur torr och fet kyckling du vill men kommer det en räv och tar dig så är du död. Men du kan däremot klara dig som kyckling även om du är liten, blöt och mager, konstaterar Maria Hörnell-Willebrand.

”Ett fantastiskt ripår”

Inför höstens ripjakt kommer hon dessutom med mycket glada besked till ripjägarna i Jämtland:

– Inventeringarna visar att det där kommer att bli ett fantastiskt ripår, säger Maria Hörnell-Willebrand.

Även i den mellersta och norra delen av fjällkedjan visar höstens inventeringar att ripstammen är på väg upp jämfört med förra hösten.

Läs mer

I Svensk Jakts oktobernummer kan du läsa mycket, mycket mer om ripjakt, ripinventering och ripforskning.