Hundföraren Michael Fredriksson är en hängiven stövarentusiast. Han har släppt den rutinerade finska stövarhanen Stoj som snart hittar ett nattraj. Vi kan konstatera att Stoj har slag när vi ser hans framfart i gps-pejlens display.

– Snart blir det upptag, säger Anders Calderäng, Seskarö, som är med och guidar de nya jägarna.

Anders Calderäng visar Johanna Wennerström hur han håller koll på var hunden befinner sig med hjälp av en gps-pejl. Foto: Lars-Henrik Andersson

Social jakt

Terminologin som omgärdar jakten i allmänhet och harjakten i synnerhet är inte lätt för en nybörjare att tyda.

Men efter jaktdagens slut hade de nya jägarna i praktiken fått se hur en drivande hund jobbar och vad harjakt innebär med alla dess uttryck.

– Det är en mysig och social jaktform, konstaterar den unga jägaren Simon Uusitalo från Jarhois utanför Pajala.

Skärgårdsjakt

Snart flammar en tjärvedsbrasa i den dunkla och grå novembermorgonen. På avstånd hör vi havet brusa i blåsten över Seskarö.

Runt elden pratas det om harjakt och hur den går till.

I år hade ett tjugotal personer anmält sig till nybörjakten som Andreas Nordlund, Unga jägare, ligger bakom. Jägarna delades in i tre grupper och fördelades över ön med en drivande hund i varje grupp.

– Det är nog ingen annan än harjägaren som bär med sig så mycket mat ut i skogen och så lite mat med sig hem, skrattar Anders Calderäng och häller upp mer kaffe i muggen.

Stoj nosar på sin hare som husse Michael Fredriksson sköt när den kom i pass. Foto: Lars-Henrik Andersson

Väckskall och drev

Vi sitter nedanför Hällskärsberget på den nordvästra delen av den 2.350 hektar stora ön.

Stoj reder ut harens traj och snart hör vi hans skall förkunna att jösse är på benen.

– Vi söker pass på berget, säger Anders Calderäng.

Drevet går upp mot berget, vänder ner igen. Samtidigt hör vi det andra gängets drever närma sig, den har också fått upp en hare.

Simon Uusitalo står beredd på Hällskärsberget. Efter en tappt blir det åter drev och till slut kan Michael Fredriksson avsluta jakten.

Nybörjare

Runt elden samlas jägarna igen och går igenom drevet.

Nu är det Piiskas tur att komma lös. Han får också en hare på benen men den springer nästan raka spåret in under en stuga vid havsstranden.

– Jag tog nyligen jägarexamen och följde med på den här jakten för att lära mig mer. Jag har ännu inte gjort skjutproven, säger Johnna Wennerström som bor på Seskarö.

Det är hennes allra första jakt och det blev inte riktigt som hon hade trott.

– Det går mycket lugnare till än jag trodde. Man har tid på sig. Jag tänkte att det skulle bli mycket springa men så är det ju inte. Det handlar mycket om att lära sig tyda hunden och hur haren rör sig över markerna. Sedan är alla så snälla mot oss nybörjare, säger hon.

– Den här jakten ger mersmak. Det är bra att det arrangeras sådana här jakter där man kan komma och pröva på, inflikar Simon Uusitalo.

Harjakt är starkt förknippat med en värmande brasa runt vilken det både grillas korv och berättas jakthistorier. Foto: Lars-Henrik Andersson

Stort intresse

Arthur van der Geer, Luleå, har varit med på en harjakt tidigare.

– Mycket lärorik dag. Det här ger oss också en chans att få jaga med hund, eftersom vi inte har någon egen harhund. Det är betydligt enklare jaga här i Sverige än i Nederländerna där vi bodde tidigare, säger han.

– Jag är jättenöjd med dagen, säger Andreas Nordlund som numera är länsansvarig för Jägareförbundets unga jägare i Norrbotten.

Efter jakten bjöds det på lunch i Studiefrämjandets regi och på kvällen fanns möjlighet för deltagarna att äta middag.

– Det som är bra här är att vi kan erbjuda allt från boende till mat. Vi har även en liten butik här på Seskarö, säger Andreas Nordlund.

Till årets nybörjarjakt kom 24 personer, vilket är högst deltagarantal sedan arrangemanget drog i gång för fyra år sedan.

Rekordmånga nya jägare och jägare som vill pröva på harjakt hade sökt sig till Seskarö i helgen där Andreas Nordlund, Haparanda jaktvårdskrets och studiefrämjandet ordnat nybörjarjakt. Foto: Lars-Henrik Andersson